Aftonbladet – 4 februari 1863, sida 2

derag suppleanter: kyrkoherden Lindsten, dr Lundberg samt pastor primarius Fallenius. Till direktörer vid lånekontoren valdes: för Göteborg prosten Lamberg, för Malmö prosten Berlin och för Wisby dr Söderberg; samt till suppleanter: prostarne Prehn och Pettersson jemte kyrkoherden Herlitz. Borgareståndet utsåg: till fullmäktige i banken hrr Schwan, Hjerta och Björck, till suppleanter grosshandlarne A. Peyron, Erskine och Åbom. Till fullmäktige i riksgäldskontoret justitieborgmästaren Gråå, grosshandlarne Aad. Berg och Rinman, till suppleanter grossh. Högström, brukspatron F. Björkman samt häradshöfdingen A. Dufva. i Till direktör vid lånekontoret i Göteborg grossh. Chr. Arfvidsson. till suppleant rådmannen och grossh. J. O. Greea, Till direktör vid linekontoret i Malmö handl. B. C. Bareckman, till suppleant handl. J. P. Bager samt till direktör vid lånekontoret i Wisby hr R. Cramår och till dess suppleant handl. L. Jacobsson. t Bondeståndet utsåg till fullmäktige i banken: Uhr, Paul Andersson och Nyqvist; till suppleanter: Lars Ersson, Fredriksson och Hallström. Till fullmäktige i riksgäldskontoret: Anders Medin, Sköldberg och förre riksdagsfullmäktigen Samuel Ödman; till suppleanter: Wassmutb, Söderholtz och Nettelbladt. Till direktör vid Göteborgs lånekontor: Smedberg från Elfsborgs län, samt till suppleanter: Rundbäck från Göteborgs län och hemmansegaren i samma län Erik Chriteosson i Tingsta. För Malmö lånekontor: Ander Pehrsson från Malmöhus län, samt till suppleanter: Per Nilsson och Jöns Andersson från sistnämnde län. För Wisby lånekontor: Olot Lagergren från Gotland och till suppleanter: hemmansegaren OC. Lagergren i Alvede och Olaus Svebilius, båda från Got-j lands län. Det enda mer anmärkningsvärda, som för öfrigt förekommit i dagens plena, är den debatt, som fördes i borgareståndet med anledning af regeringens at statsut-kottet af. styrkta förslag, att revisionssekreterarne tillsättas endast på förordnande. Statsutskot: tets åsigt var, såsom våra läsare känna, redan förut bifallen af två stånd och frågans öde äfven i borgareståndet var på förhand så gifven, alt regeringsförslagets egna försvarare ej ens ansågo sig böra yrka bifell till detsamma. Det oaktadt utspann gig en ganska vidlyftig debatt om saken, då man å ömse sidor ansåg pig böra andraga skälen för sina olika åsigter. Frågan vänder sig, :åsom man vet, hufvudsakligen derom, buruvid3 revisionssekreterarne äro att anse såsom domare eller icke. Den sednare åsigten förfäktades här förnämligast af hrr jörek och Carlen, som til. stöd för sin sats anförde, att revisionssekreterarne alldeles icke ha något domareansvar för den hufvudsakliga delen af sin funktion, den muntliga föredragningen, och följaktligen icke beller hunde såsom domare anses. Hr Carlen påstod för öfrigt, att befattningen vore af i hög grad underordnad betydelse, då för dess bestr:dande alldeles icke erfordradez andra egenskaper än — minne. H -de innehafvarne juridiska insigter och juridiskt omdöme så vore det bra, men alldeles icke nödvändigt. Deremot toges deras minne så starkt i anspråk, att denna för embete:s bestridande enda nödvändiga förmögenhet efter få års förlopp vore försliten, hvarföre flitig omsättning på dessa platser borde ega rum. Säkert till öfverraskning. för många påstod likväl hr Cartln sedermera, att den befattning han sålunda qvalificerat, skulle vara en så förträfflig skola för blifvande underdomare, om vigten af hvilkas embeten talaren uppdrog en skildring, af bvilken nästan tycktes framgå, alt underdomarens plats vore långt vigtigare och togeianspråk vida utmärktare egenskaper än öfverdomarens. Å andra sidan anfördes af en mängd talare hufvudsakligen samma skäl, :om blifvit af statsutskottet anförd: mot det kongl. förslaget, och statsutskottets åsigt blef äfven utan votering af ståndet gillad och är således rikets ständers beslut.