Aftonbladet – 4 februari 1863, sida 2

dsagade den afhr borgmästaren Frick föreslogna skål för konungen. Hr borgmästai ren yttrade deri bland annat: Allt stort och ärorikt som svenska häöfderna omtsla bar varit frukten af enig sam-! verkan mellan konung och folk. För att; underlätta denna samverkan bar H. M:t konungen nyligen afgilvit förslag till nationalrepresentationens ombildning, i mera öfverensstämmelse med tidens och en allmännare meniogs fordringar; och denna storsinnade regeriugshandling har både genom sitt! ändamål och sin beskaffenhet väckt öfverallt i landet den lifligaste glädje och till-! fredsställelsa. Säkert är att dessa känslor ilven i hög grad delas inom vårt samhälle; och denna krets deraf; men vi kunna eller böra icke här gå pröfningen deraf i förväg, och allraminst vilja vi uppgöra någon vidräkning huru mycket den ena vinner eller den andra förlorår derigenom. — Det vissa är, att ingen medborgare förlorar der; derneslandet vianer, och ingen vinner der derneslandet förlorar. Största vinning är!s fäderneslandets lycka och ära.? l Sedan fanfarerna öch hurraropen förklingat, afsjöngos för tillfället särskildt författade 1 verser. Den glada middagen hade knappast ! hunnit slutas, då spektakeltimman inföll. Publiken i den ända till trängsel fyllda sa-l: longen var i högtidsdrägt och glädjen strå lade på alla anleten. När alla intagit sina!. platser, begärdes och afsjöngs folksången, hvilket inträffade ytterligare 2:ne gånger under loppet af föreställningen. Gustaf II:s skådespel: ?Gustaf Adolf och Ebba Brahe? gals med två för tillfället målade fonddekorationer, misterligt utförda af hr Lind-1! ström. Den ena var en vy af Kalmar . . ; med Ölandslandet starkt bägrande i bakgrunden; den andra jemväl en utsigt af sundet, men tagen från Öland och presenterande vårt gamla, minnesrika slott med staden och kuststräckan deromkring. Efterpjesen, Kungens Namnsdag?, skrilven för tillfället, emottogs med aet lifligaste bifall och framkallade, med sina allusioner på dagens höge hjelte och hans sednaste regeringshandiing, en entusiasm, som nådde sin höjd, då den tablå, hvarmed representationen afslutades, visade åskådarne bilden af den älskade monarken, omgifven af några af hans stora företrädare. — Från Westervik skrifves i stadens tidning: Då konungen genom sin minnesvärda regeringshondling af den 5 Januari 1863 har grtvit vårt fädernesland de mest välgrundade förhoppningar om en, vill Gud, snart pånyttfödd enighet samt om deraf följande j lycka och anseende, så ville den undersåtliga tacksamheten äfven hos Westerviksinvånare yttra sig, genom att högtidligare, än vanligt, fira Carlsdagen i år, likasom det utan tvitvel skett i alla rikets städer. Hos oss tillgick detta så, att kongl. salut kl. 12 på dagen gafs från skeppsbron, uuder det skarpskyltekompaniet, med lifgrenadiermusik i spetsen, marscherade upp till stadens torg, hvarest folksången afsjöngs, åtföljd afletverop. Från klockan 5 till half 3 på aftonen framtedde vår stad det ovanliga skådespelet af en allmän illumination, som, ehuru kort förberedelsen varit, likväl månpgenstädes utmärkte sig ej mindre för en rik belysning än för smak i prydnader. Gatorna hvimlade under tiden af åskådare, hvaribland en mängd från landet. Vid festbalen på stadshuset föreslogs en skål för konungen afstadsfullmäktiges ordförande, vice häradshöfdingen L. A. Fries, hvilken särskildt framhöll dagens stora betydelse. Efter denna skål följde åter folksången och kongl. salut. I den rikt eklärerade salongen fortfor dansen till kl. 1, lifvad så väl genom talrika deltagare som närvaron af allt, hvad orten eger utmärkt. På det da: gens glädje måtte sprida sig öfverallt inom vårt samhälle, blef fattighuspersonalen väl undfägnsd på allmän bekostnad, hvarjemte småbarnsskolans lärjungar, 40 till antalet, förplägades och begåfvades enskildtafen dam, som är ordförande i skolans bestyrelse. I Landskrona Tidning skrifves: Carlsdagen firades här, visserligen med enkel och, snärt sagdt, improviserad högtidlighet, men det bästa var dock, att allt bar prägeln af den hjertligaste enstämmighet. Klockan 12 var under tillopp af en större folkmängd stor parad med fältmutik och alut från fästningen. Kommendanten framställde under ett varmt och hjertligt föredrag för truppen de många och oförgätliga bevis på vår gode konungs upphöjda tänke sätt och landsfaderliga omvårdnad för sina undersåtares väl, -som gör hoans namnsdag så kär för svenska folket. Skolungdomen saralades kl. half 5 i vårt vackra tempel och kl. treqvart till 5 speltes på orgeln en fri fantasi öfver gamla folksångens melodi. Sedan utfördes af ungdomen några fosterländska såcger, neml.: den ofvannämnde Folksången?, Hell dig du höga Nora, ?Kung Carl den unga Hjelte?, Björneborgarnes marsch?, Ur Svenska hjer tans djup en gång?, samt slutligen några verser af Runebergs sköna psalm för Medborgare?, (se n:o 321 i Runebergs nya psalmbok för Finland). Sången upptog nära en imma. En folkmassa af 13—1400 perso ner afhkörde den med stegrad uppmärk: samhet. Kl. balf 6 hade alimän illumination tagit sin början. Alla stadens publika byggnader voro rikt och smakfullt eklärerade. Detsamma var förhållandet med fiera privata nus, och hvar och en deltog för ötriet ef. er råd och lägenhet i den allmänna glädjeyUringen. Efter högtidlighetens slut i kyrsan tågade den här förlagda Norra Skånska nfanteriregementeis musikkår i marsch genom stadens förnämsta g tor. Under bela iden illuminationen varade, böljade folknassan fram och åter på de stora gatorna. Kl. half 9 tog balen sin början etter först vf sånger och fanfarer beledsugade skålar ör konungen, representationsförslaget och ninistrarne. Efter frambringandetaf konun eng skäl af-jörgs nedunintagne testeång. Balen var t besökt och festivitetssaer