Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 2

diga pojken att uppdikta afskyvärda saker om den, hvars bröd duäter. Vet du hvad det förtjenar. Stryk, förmodar jag, svarade Gurli helt cjerft. IStetan hade vid ljudet af Falkensterns röst äfven rest sig upp. Den sista lågan i spiseln slocknade och insvepte Falkenstern och Gurli i ett sådant dunkel att Stefan endast med möda kunde urskilja Cem. På Gurl:s svar följde en paus under det Stefan tryckte båda händerna hårdt emot bröstet, väntande med bäfvan på hvad som komma skulle. Efter en lång och plågsam tystnad, under hvilken Falkensteins hand hade slutit sig så hårdt om Gurlis axel att hon trodde han skulle krossa den, släppte han henne och sade i en kort och befallande ton: Upp på ditt rum och våga ej lemna det utan mitt lof. ij 4tJag kan icke lyda förr än jag fått se min mor, svarade Gurli trotsigt. Falkensterno gick hastigt öfver golfvet fram till klocksträngen och ringde häftigt. En betjent inträdde med ljus i tvenne armstakar. (Säg magistern att han genast kommer ned, befallde Falkenstern, och betjenten skyndade åter ut. Gurli fattade nu Falkensterns ena hand, sägande med rösten darrande af harmoch tillbakahållna tårar: Jag skall gå upp på mitt rum utan att. magistera behöfver tillkallas för att föra mig med sig; men jag skall aldrig förlåta om jag ej i afton får se min mor. Det är två dagar sedan jag såg henne.tt Gå!t var Falkensterns enda svar. (Forts. följer.)