Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 2

jdet andra som hafva stora, stora egendomar, mycket större än Birgersborg, fulla med svarta och bruna menniskor, som de slå och behandla rysligt illa bara för sitt nöje, och sedan så sälja de dem och få mycket, mycket pengar. Bara jag ser hoinom, så tänker jag på den der boken och att han är kommen der bortifrån sådana der ställen, der man säljer menniskor, och då tror jag att han på sådant sätt blifvit så rik som Lisa säger att han är. Det är nog derför han icke kan sofva om nätterna, utan vankar omkring. Han ser alldeles ut som : de der svarta menniskornas och deras barns skuggor förföljde honom. Och ser du, när jeg tänker derpå, då vill jag bara göra honom förtret. Ja, och den der qvinnan, som jag drömde om, var kanske en af dem som han sålt. De båda barnen sågo på hvarandra och sedan på taflan. Den oförskräckta Gurli tycktes liksom tappat sitt vanliga mod. I detsamma slocknade lågan i spiseln och endast ett svagt mildt sken från glöden föll på Stefan och Gurli. Stormen for rytande förbi fönsterna, det knäppte till i dörren til! salongen. Stefan och Gurli vände hastigt påhufvudet. Det flammade åter till i spiseln, så att skenet upplyste rummet. På tröskeln stod en mörk gestalt. Gossen uppgaf ett rop af förskräckelse och gömde ansigtet i händerna. Gurli stör: tade fram till dörren. Den flammande elden belyste Bengt Falkensterns hårda ansigte. Han kom långsamt emot flickan och, fattande tsg i hennes skuldra, yttrae han med en hotande stämma: tJaså, du gör upp historier om din mors make, Du är i komplott med den der elän-: