Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 2

DEN RÄTTA. BERÄTTELSE AF MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Framför spiseln på en pall, med boken på sina knän, armbågarne stödda mot denna och hakan hvilande i händerna, satt en gosse af ovanligt spenslig kroppsbyggnad. Han tycktes vara liten till växten för sina år, emedan hans bleka och magra ansigte hade mera af ynglingen än barnet. Hans blick var icke fästad på elden utan på taflan öfver spiseln, hvilken han betraktade med ihärdighet. Belyst endast af skenet från brasan fick taflan också ett högst eget utseende. Man såg icke klippan med guldet utan endast armen och det pekande fingret som fram-. stod he:t fritt från den mörka fonden. I: det stora rummet, hvars enda invånare go:sen var, bördes ej något annatljud än stormens tjut och väggurets enformiga koäppande. Eiter att länge hafva stirrat på taflan satte cesen händerna för a2nsigtet och en djup suck höjde hans bröst. I detta nu hördes en klar barnröst som ifrån ett afsidorummen sjöng en hurtig sång; nägra sekunder sednare rycktes dörren upp emellan biblioteket ech salen och en flicka kom in. An, se der sitter du ju, utropade hon vid åsynen af gossen, som helt hastigt lyft2 upp hufvudet. Flickan kastade sig ned på golfvet bredvid konom, ryc:te åt sig boken och tillade skrailunce: ) Se A, B. n:r 19, 21—23, 25 och 26.