Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 2

— Från Skog i Helsiogland skrifves till tidningen Helsingen: I våra dagar, då man så mycket arbetar för den s. k. upplysningens spridande bland allmogen, är det verkligen sorgligt att erfara att ännu så mycken vidskepelse råder bland densamma, att tron på vissa personers förmåga att kunna irolla, hvartill hörer att till helsan återställa förgjorda kreatur, göra igen stulet gods, dervid tjufven i egen person nödgas infinna sig, 0. 8. Vv, ännu temligen allmänt råder. Äfven inom denna församling saknas beklagligen icke heller dylika. En dräng härstädes påstår sig vara fullt hemmastadd i trollkonsten, och är äfven i denna ädla konst rätt mycket anlitad. Nu hände sig för en tid sedan att för en bonde n häst insjuknade och kort derpå dog. Djurläkar? anlitades naturligtvis icke, då fullt kompetent trollkarl fanns att tillgå, och denne förklarad bestämdt att hästen var förgjord till den grau att han måste döden dö. Men för att emellertid visa förgöraren, reqvirerade undergöraren bränvin, förtrollade detta, och fick af sin skyddspatron besked derom, att den första person, som om till gården, vore gerningsmannen. En stund derpå fick man ock se en beskedlig torpare inträda, och ännu i denna stund hvilar starka misstankar på honom för dådet.