Aftonbladet – 3 februari 1863, sida 2

Kära Stefan, du vill då blifva ett riktigt helgon. Du läser ju så att du blir allt mindre och mindre; du är from som ett lam, lydig som en slaf och tråkig som vår skenheliga magister. Flickan skakade sittafen hel gloria ljusa lockar omgifna hufvud och sträckte ut sig lång och rak på golfvet, hållande boken högt i vädret under det hon fortfar att tala: Vet du jag hade godlust att kasta denna del af din stora lärdom i elden, och hela detta afskyvärda Birgersborg derefter.t Nu slängdes boken ickei elden utan långt fram på golfvet, Den tolfåriga damen fattade derpå häftigt om Stefans arm, utropande: Nå, hvarför tiger du?? Har du blifvit stum? Hvarför säger du mig icke hvad du tänker på? eKära Gurli, låt mig få vera i fred. Det kan väl göra dig detsamma hvad som sysselsätter mina tankar. A ja, det har du rätt uti, du tänker ändå icke på något som är roligt, men ser du, efier det der odjuret Allon stängt sig inne på sitt rum, och jag icke kan få retas med honom, måste du roa mig. Till börja med vill jag genast veta hvad du funderade på när jag kom in. På den der, sade Stefan och pekade på taflan. I ögonblicket satt Gurli upprätt. Hon betraktade Stefan ett par minater, derefter började hon åter skratta. Och ju mera du såg derpå, ju räddare blef du. Du är då en riktig kruka.4 Hvem har sagt att jag var rädd? frågade Stefan fogtigt. tJag; och vill du jag skall bevisa det? Mins du när vi voro små barn och om höstarne lekte i det här otäcka rummet, brukade du midt i våra lekar tvärstanna och