Aftonbladet – 2 februari 1863, sida 3

hvad Gcijer sagt, bankruotterade stånden, i hvilkas ställe det genom orgaher, som åtnjuta dess fulla förtroende, vill deltaga i statslifvet. Förslagets framläggande visar, att man brutit med den gamla traditionella uppfattningen af hvad som skall förstås med stark konungamakt, ochi dess ställe framhållit såsom en gifven regel, att konungamaktens kraft är betingad i stället för besvärad af en stark folkmakt. Till att förhöja betydelsen af det kongl. valspråket: Land skall med lag byggas, har man uppkallat till if fä derneslandets befriare, den förste Wasakonunfn valspråk: tMed Gud och Sverges allmoge. Det betyder på nutidens språk: med samverkan. sf den fosterländska medborgaren, utan afseende på hvad stånd han tillhör, skall styrelsen föras öfver Svealand. i Det tagna initiativet i representationsfrågan har sin betydelse ej allenast af uttalandet af denna grundsats. Det har en bestämd betydelse såsom ett moment i det konstitutionella styrelsesättets utveckling. Åt rikets ständer är nu öfverlemnadt att lägga den sista hörnsten för den konstitutionella statsbyggnaden, som länge hos oss fattats. Med detta förslags antagande möjliggöres det för Svea rikes råd att intaga den lats i samhället och utöfva det inflytande, den onstitutionella statsförfattningen anvisar detsamma. Rådet har till uppgift att utgöra en konung och folk starkt sammanenandelänk. Det skall gifva enhet och kraft i verkställigheten åt konungens beslut. Det skall genom ett sannt återgifvande af folkets upplysta tänkesätts och fosterländska viljas berättigade anspråk inverka på beslutens beskaffenhet. Rådet harsedan lång tid tillbaka saknat denna betydelse. Det har funnits tider å ena sidan, då rådet framstått såsom en tom statsdekoration ät enväldiga konungar — medan styrelsen förts af ekreterareregemente; andra tider hafva funnits, då rådet varit regerande, men med en verksamhet förlamad genom söndringar inom rådet sjelft och genom dess ställning till de i partier sönårade riksstånden. Vi behöfva ej erin a hvad följden blifvit af denna rådets skefva ställning. Med 1809 års statsskick har ett nytt tidsskifte inträdt; grundlagens bestämmelser äro väl afvägda för att gifva konstitutionella garantier; rådets plats är riktigt bestämd. Det fordrade dock sin tid att gjuta lif i institutionen. Det qvarstod i den nya förvaltningens ordnande åtskilligt af enväldets institutioner, som hindrade enhet och kraft i förvaltningen. Detta hjelptes genom 1840 års departementsfördelning. Rådets åliggande att såsom verkställare besörja öfverförvaltningen blef efter riktiga grunder ordnadt. Men de al ståndsöfverläggningarne söndersplittrade särskilda meningarne och de efter handläggning i stånd och utskott, remisser och återremisser, sönderhackade lagförslagen lade och lägga ännu i dag hinder i vägen för visa rådslag. Detta måste afhjelpas genom ett förändradt representationssätt. Försök ha visserligen skett, och ända sedan 1840 har representati frågan stått på dagordningen. Men förgäfves. Vårt nuvarande statsråd har ej afskräckts af! de misslyckade försöken utan tazit frågan på allvar om hand, och öfverlemnat åt Sverges ständer att i enlighet med folkets allmänna önskan färdigbringa vårt lands konstituionella statsbyggnad. ! Men ej nog med att sjelfva skridandet till den vigtliga reformens föreslående väcker allmänt jubel. Belåtenheten är ej mindre med innehållet af förslaget. Anmärkningar och befogade sådana kunna göras. Men vi glädjas att se den varsamhet och hofsamhet, hvarmed man gått tillväga vid förslagets utarbetande, äfvensom de riktiga principer, hvarpå det hvilar. Vi finna, huru man lyssnat till de olika meningarne om representationens sammansättning, huru man aföfverspända förhoppningar med skuggrädda farhågor och efter noggrann pröfning kommit till ett resultat, som visserligen från olika ståndpunkter kan kriticeras, men om hvilket ingen af Sverges medborgare kan säga att det icke tillfredsställer hans billiga och tidsenliga fordringar. Förbehållande i öfre kammaren plats åt landets för statslifvet intresserade och till uppoffringar för det allmänna beredda samt af mecdborgerligt förtroende hugnade magnater, och beredande genom valrättsbestämmelserna i afseende på nedre kammaren aktiv medborgarerätt åt hvarje sjelfmyndig verksam samhällsmedborgare, har man låtit det från kastanda renade aristokratiska och det från oklokrati renade demokratiska elemenct få plats vid riksdagen, på samma gång man genom bestämmelserna om arbetssät:et bereder åt de i sakinsigter i de särskilda frågorna mest framstående af båda kamrarnas ledamöter tillfälle till förmedling af de båda olika åsigler, som i hvarje stat måste finnas och till åvägabringande al en partifri beredning af ärendena. Det af en bestimd och klar uppfattning af samhällets behof framgående förslaget utgör ytterligare ett ämne tili glädje derutinnan att det tilltalar hvarje sannt medborgerligt hjerta på t sätt, som ej låter afvisa sig. Det har idjat till svenska folkets, till den svenska medborgarens högsinihet. Sverges statsråd har uppmanat sin konung vid detta förslags framläggarde att tänka högt om Sverges folk. Det har förklarat att man kan kta på hvarje medborgares goda vija, sansade förstånd och ka sinnelag, då det är fråga om n samhällets lifsfråga. Det känner med visshet att dess rena uppsått skall hos hvarje medvorgare, han må vara adelsman, prest, borgare ller bonde, finna genklang i hans medborgerliga hjer Den riktning, som detta förslag gifVil af iosterländskt intresse lifvade svenske män åt ett stort mål, har förenat Sverges folk cch, redan innan detta förslag blifvit hondlsgdr, algjort dess öde: förslaget kan ej falla. Dess fall vore ett nederlag för si nning och rätt, för fosterländsk endrögt och för upphöjd samhällsanda. Jag har härmed sökt tolka de känslor, som sammanfört oss till denna fest och som samfäldt ifva oss då vi tömma en skål för Sverges nuinde statsråd, med tacksamhet för de anögningar, som af detsamma blifvit gjorda för lenna frågas bringande till slut, och med hopp. ut det måtte förunnas detsamma att föra fräsan till ett lyckligt siut. Ja, m. h. vi, kunna öga med visshet: vi tro på kraften af det rena appsåtet, af den sanna insigten, af det upphöjla tänkesättet. Der den, såsom nu är fallet, cenomträngt Sverges rådgilvare, ej hvar och en rskilit, detta som efter bvad jag förut antydt varit fallet med dess föregångare, men såsom en semensamhet, hvars särskilda medlemmar enhäligt underordnat sina kilda åsigter till ett endrägtigt helt, der blir andan en makt, som ej kan emotstås. En sådan minister kan ej falla. Personer kunna omvexla men andan blir qvar! Lefve Sverges nuvarande statsråd. Måtte det ilhid för svenska nationen stå stark, som en jusets riddarvakt! pr MMM —— ———————LFvL Angående vårsillfisket i norra distriktet apporteras den 26: Den 22 gonska godt varnfiske vid Fröiö, vester om Botalden; vela fångsten dock ej betydlig i törhållande ill bätarnes antal. En stor del redskaper oro utsatta annorstädes, der et ej blef vågot fiske. Sedermera så godt som intet iske och säkerligen många garn förlorade i ö!jd af siormen. Man väntar inalles omRAA 1 vi En. a