förhoppningarnes tillslutna dörr för Beata, blifvit uppläst och undertecknadt, skänkte Falkenstern åt de båda systrarnes söner ett tusen rdr att af föräldrarna användas till deras nytta. : Bröllopet var lysande, bruden vacker och brudgummen ståtlig. Tant Catbarina bad under hela vigselakten en andäktig bön för den unga qvinnans framtida lycka, hvilken gumman ansåg ha blifvit snförirodd i mycket osäkra händer. Under bröllopssupån inträffade också en händelse som af henne och flera utaf gästerna togs såsom ett elakt tecken. Taflan öfver spiseln nedföll nemligen och träffade i fallet Muathildas lilla Stefan, så att han fick ett hål i hufvudet. Gossen fördes gråtande och blödande ur salen f sin mor, som var dödsblek af förskräckelse. Baudet med hvilket taflan hängde hade tt af och deraf härflöt den obehagliga händelsen. Åtta år hafva förflutit sedan Bengt Falkenstern för andra gången inträdde i det äkta ståndet. Det är höst. Oktobervindarne tjuta omkring knutarne af det gamla slottet, ruska de kala trädkronorna och rusa hvinande genom gallerier, förstugor och trappor. I den stora salen på nedra botten brann en sprakande brasa som i skymningen kastade ett starkt rödaktigt sken öfver rumet; men i stället att deråt gifva ett hemrefligt utseende fingo de tunga gamla möberna något spöklikt så der svagt upplysta, ch sjelfva rummet såg dubbelt så stort ut som vanligt. (Forts. följer.)