Kammarjunkaren och äfven Mathildas man, som avländt till Stockholm med sitt fartyg. kommo för att öfvervara högtidligheten. På morgonen samma dag brölloppet skulle stå, lät Falkenstern säga sina slägtinger alt han önskade tala vid dem i biblioteket klockan tio. : Alla, tant Cathårina inberäknad, infunno sig, och alla gjorde det med olika gissningar öfver betydelsen af detta sammankallande. Vid inträdet i biblioteket funno de ett par främmande herrar. Den ena var orteas domare, den andre dennes notarie. Falkenstern och Anna kommo sist. Utsn några inledande ord bad Falkenstern notarien läsa upp det dokument som skulle underskrifvas. Nu togo alla för afejordt att detta innehöll en morgongåfva åt bruden, som tillförsäkrade henne om större delen af förmögenheten. Det var likväl en gång för alla af ödet bestämdt att Falkenstern skulle gäcka de gissningar man hade med afseende på honom. Dokumentet innehöll ett äktenskapsförord, hvaruti Anna afsade sig alla anspråk på gittorätt och arf efter mannen, i fall hon ekulle blifva enka; men i det stället tillförsäkrades af honom en årlig lifränta af sexhundra riksdaler riksmynt. Falkenstern egde, ifall han icke fick några barn, genom denna handling full rätt atttestamentera och disponera hela sin ofantliga förmögenhet. Vidare skulle det kapital af åtta tusen rdr rmt, som utgjorde Annas och hennes barns sammanlagda arf efter hennes första man, sättas af för barnens räkning och förräntas till dess gossen blef myndig och flie!l ar giftasvuxen. Falkenstern åtog sig att bekosta deras uppfostran. Sedan detta dokument, som åter öppnade