40, UGC LU Tä Ralalla YCCKad, för underskrifvande tillgänglige, utom i Börsföreningens lokal, jemväl uti hrr Deltens komp. bokhandel vid Stora Nygatan och hrr Samson Wallins vid hörnet af Drottningoch Fredsgatorna. Garlsdagens frando I landsorten. Med dagens post ha från landsorten ingått underrättelser om det festliga sätt hvarpå OCarlsdagen nästan i alla rikets städer firats. Den allmänna tillfredsställelsen öfver det kungliga representationsförslaget har härvid på de flesta ställen blifvit på ett särdeles varmt sätt uttalad. Vi sammanföra här nedan skildringarne af festligheterna i städer der stämningen i detta hänseende på ett mera utprägladt sätt gifvit sigtillkänna: — I Nerikes Allehanda skrifves från Örebro : Carlsdagsbalen var besökt af flera hundra personer, hvilka med folksängen och lifliga hurrarop beledsagade den skål länets höfding utbringade fög konung Carl XV och i hvilken skål frih. Akeihjelm inflätade några ord, uttryckande glada förhoppningar om det kungliga reformförslaget. — I samma frisinnade anda lär landshöfding Akerhjelm jemväl hafva yltrat sig, då han vid en af honom samma dag gifven middag föreslog konungens skål. Också iett par andra större middagssöllskaper tömdes under jubel skålen för konuncen och reformen. — Om OCarlsdagens firande i Norrköping berättar stadens tidning: Till det yttre firandet af dagen hörde i främsta rommet en soilenn middag å Societeten, i hvilzen deltogo omkriug 100 personer — ett antal, som just jemt och rätt kunde rymmas i den nog inskränkta lokalen, och större än det, som vanligen bra kar bivista de offentliga middagarne i denna lokal. Den kungliga skålen föreslogs af justitieborgmästaren Stolpe samt åtföljdes af folksången. lir J. G. Swartz proponerade en skäl för Norrköpinvgs välgång; hr mag. Starbäck en skål för justitiestatsministern De Geer. På aftonen var bal å stadshuset, hvilken var besökt af närmare 300 perscner och vid hvilken tillgick på allt sätt sollenat och lifligt. Politiebor mästaren Grenander höll före balens början följande tal, som mottogs med det starkaste bifall: 4I djupaste underdånighet får jag föreslå en skål för HH. M:t Carl XV, för denne upplyste och folkvänlige konung, hvars välgång blir allt mera och mera förknippad med erneslandets. Vi hafva sednast under loppet af denna månad rönt det ojäfaktigaste prof på konungens fosterländska tönkesätt. Den 5 Sänuari, eller den dag det kongl. representationsförslaget undertecknades, inristade konungen med guldbokstälver sitt namn i rikets häfder bredvid de store Carlarnes. Den kongl. gåfvan är alltför storartad och såsom sådan uppfattad öfver hela landet, att icke äfven vi skulle begagna det första tillfälle, som erbjudit sig, att offentligen gifva uttryck åt den ivnerliga tacksamhet, hvaraf vi alla lifvas, och åt vår förhoppning att i framtiden konna derur hemta många och rika skördar med herrliga, gyline frukter till uppfriskande af den allmänna andan, hvarförutan något stort och ädelt icke kan utföras — en sådan anda, som uppspirar ur lefvande gudsfruktan, menniskokärlek och medborgerlig dygd. Men hvad vi redan i detta nu känna och erfara är, att konungen genom förslaget frimodigt talat till sitt folk och derigenom gitvit hela verlden bevis uppå att svenska kungen känner sig sjelf stark just i sitt förtroende till folket. Att konungen framlagt detta förslag visar hans konungsliga tillit ti!l rikets första stånd, hvilket mera än en gång bringat offer på fäderneslandets altare, utan att härigenom hafva förlorat i styrka, vare sig i rådslagen eller på ärans fält. Ligger icke äfvenledes uti denna handling uttaladt förtroende till rikets andra stånd, till det upplysta presteständets politiska urskilning och framför allt till dess öfvervägande kärlek för sitt egentliga, höga och vigtiga kall? Skönjes icke slutligen den bestämdaste tillförsigt att de folkvalda siånden skola lifligt bebjerta och erkänna värdet af hvarje frivillig och ädelmodiz gärd för det allmänna bästa och lägga dessa känslor i öppen dag genom att med hofsamhet och lugn utöfva de politiska rättigheter, hvartill det kungliga förslaget bereder väg, samt aldrig låta sig öfverträftas af de öfriga samhällsklasserna i ädel flan att till representantkallets utöfvande uppka den största dugligheten och den renaste karakteren ? Åt det öppna och manliga kungsordet kunna, vi icke annat än a vär varmaste hyllning, uttryckt i lifliga välönskningar för konung och fädernesland. Lefve konungen! NEKAS Ha