ganska skickligt manövrerade. Då Anna en gång sprang ifrån Falkenstern för att leka med sina barn, sade Beata: Anna skall aldrig kunna älska något på denna jorden så högt som sina barn. CJag är fullt öfvertygad derom, blef det korta svar Falkenstern gaf. En annan gång yttrade Beata med en systers deltagande och förtrolighet: Det är allt litet obetänksamt af en äldre man att gifta sig med en ung qvinna.4 Icke litet, utan mycket, sade Falke.stern småleende. tEmellan dig och Anna är en betydlig skillnad i år4, fortfor Beata. Hon är endast 24 4 tOch jag fyratiotvå år, inföll Bengt. Aderton somrar säledes, sade Beata tank fullt. — Ni män ären lyckliga i er tro på eder sjelfva, tillade hon vemodigt. : I hvad fall? I det att vid alla åldrar tilltro er förmå gan alt kunna iogifva kärlek. Du, t. ex., skulle väl utan detta sjelfförtroende frukta att Anna gifte sig med dig endast för dina pengar.t sÖm så vore, gjorde hon rätt. Penningen är det enda reela här i lifvet, kärleken endast en drömbild.4 Beata ieg och bet sig i läppen. Anna kom nu från trädgården upp j å terrassen. Hon var varm och strålade af helsa och fägring. Falkenstern reste sig och gick henne till mötes, sägande: Vi rida ju ut en stund?4 tGerna, svarade Anna och gick att ikläda sig den riddrägt hon fått såsom tästmöspresent. Sålanda gick tiden. Det lyste första, andra och tredje gången, och så inföll brö!loppsdagen. L