— — I Östgötha Correspondenten skrifves den 31 Janvari: Angående de förödelser, som den förfärliga stormen i måndags och tisdags anställt. inom provinsen, har man ännul inga närmare underrättelser. Så mycket vet man emellertid, att de härjningar den anställt i skogarna äro större än man kan påminna sig hafva inträffat på flera tiotal af år. Stora timmerträd äro dels ordentligt afvridna, dels u yckta med rötterna, och det var den största I a att färdas fram, der skog gränsade intill Jandsvägen; resande blefvo emellanåt uppehållna af en mängd träd, som fallit tvärs öfver v Af en egendomsegare i orten. har det blifvit oss sagdt, att om han körde oupphörligt i trenne veckors tid, skulle han dock icke hinna hemföra de träd, som af stormen blifvit fällda på hans egor. På landsbygden häromkring hafva för öfrigt en mängd tak blifvit afkastade, halmdösar kullslagna och kringspridda o. 8. v. Vid Sturefors hafva i alln gamla, väldiga ekar blifvit afbrutna. En silfveroch koppargrufva är af mjölnaren och byggmästaren A. Hultgren på Odenfors påfunnen och hos bergmästare-embetet inmutad. Grufvan är anträffad i ett berg, kalladt Röda hällarne på hemmanet Kongsqvarns egor i Ledbergs socken af Walkebo härad samt Östirgötlands län; kommande denna grufva att benämnas Kongsqvarns-grufvsn samt inmutningen att gälla från och med den 27 sistlidne September. I grufvan är redan arbete börjadt och hon tyckes blifva mera malmrik desto djupare man komrner.