I göra ett drag så att hon blir i schack. Wal ter gnuggade händerna. Tant Catharina såg iankfullt iramför sig grep tag i saxen till tecken att hennes tanke gång icke var särdeles vänskaplig och spär rande ögonen i Walter, sade hon: Ett ord måste jag lägga Walter på sinnet och låt e att han aktar derpå, eljest få han mig till sin ovän för evigt. Märk, jag säger: låt bli att sätta ondt emellan Beng och hans blifvande hustru, såsom han gjorde medan den andra lefde. Han kan i alla fal taga på sitt samvete att hafva hjelpt til med att plågat lifvet ur den arma; mer våga icke uppträda emot denna på samm: sält, för då sjunger jag ut för kaptenen oci talar om hvarför han spelade äktenskaps djefvul under Janes lifstid.4 Tant Catharina slog saxen så eftertryck ligt i bordet att Walter hoppade högt upj från stolen och blef kolsvart i ansigtet. Tyst, tyst, tant Catharina, utropade har förskräckt. Jag ger er min hand uppå at jag aldrig skall lägga annat än godt till för Anna Falkenstern. Tant Catharina sköt undan handen. Jeg tror honom utan att behöfva tage hans svarta otäcka npäfve, som han vet jag ej kan tåla. Jag vet nog att hon i god som i ondt håller ord, fast han icke fått et skinn likt andra kristna menniskor. Beata var under dessa sex veckor out fröttlig i sina bemödanden att skada Anna. Hon gjorde allt hvad hon förmådde för att uppväcka ond blod, och hon lyckades älven att reta Falkenstern till svartsjuka på löjt nanten, utan att Bengt likväl för Anna förrådde denna svaghet. Som Alfred von Stral nu hade rest, var Bealas hufvudsakliga hjelptrupp henne beröfvad, emedan allt hvad hon eljest sade, förblef uten verkan, ehuru hon