Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 2

Anna å sin sida tycktes icke observera att hon var det föremål som Bengts ögon riktades på, utan skämtade och pratade med löjtnant von Stral. Hon skrattade åt hans infall och var synbarligen road af hans sam tal. Efter frukostens3 slut gingo Anna, Mathilda och löjtnanten ut på terrassen, der de slogo sig ned. Beata blef stående vid ett af solsfönsterna, under det hennes man och kaptenen tända sina cigarrer och växlade några ord. I det kammarjunkaren drog eid, kastade han en blick på sin hustru, och af den hon gaf henom tillbaka förstod han att hon önskade blifva allena med Falkenstern. Han gick också ut på terrassen till de andra. Beata blickade nu genom fönstret, liksom hon icke märkt mannens aftägsnande; men Fakenstern, som med sitt falkög gat det ögonkast makarne v sig henne med det venltiga egna leendet, 5 försjunken i tanker bästa Bea Hvad är det som så fängslar din lilliga sä att du glömmer allt omkring dig? äDenna taflaX, svarade Beata Shed rörelse och pekade på den bänk, der löjtnanten och Anna suto. Ja, den är ganska täck. Så väl Alfred von Stral som Anna har ct ovanligt fördelaktigt yttre, sverade Fulkeastern och såg på de samtalande. Beata b de upp till honom för att observera hvilket intryck hennes ord skulle 2öra; men hon ha e lika gerna kunnat hoppats få se klippan röra sig som att uppsäcka någon förändring i Folkensterns hårda ych kalla ans igte. Hon återtog också med en röst: Det skalle vara mig en stor glädje om