lig, till dess omsider, på ett sätt eller ett annat, yxan faller öfv r trädet. Då ligger makt uppå, att den icke föres af en ovårdsam havd eller hugget riktas af ett öga, der passionens eld brinner. Så kunde lätt hända, att det, som är mera värdt än de fyra stånden på deras fyra kamrar, mera värdt än någon representationsform, hurudan som helst, varder borthugget på samma gång, den I olitiska friheten upplöst i ett virrvarr, ur hvilket des spoti sme kunde blifva i sin ordning den enda, möjliga, bedröfliga räddningsylan kan. Åt högst få ibland menniskor är den makten gifven att leda ett samhälle genom sådana brännnsar och tvinga ett upprördt foik att lyda det ordet: hit sk all du gå, men icke längre. Illa besinrar den man sin frid, som litar ,å den makten, att den skall komms fram, vär man ville besälla den. Bättre besinvar sig den, som förekommer skakningen genom att upp älva dess orsak. Det är detta som vi hoppas nu skall ske. Bäst sker så dan sak ilugnets tid, medan orons frö icke är fullväxt och irid ännu bori folkets sinne. Det ligger vigt uppå ait gerningen göres med frihet och så, att enhvar kan se, det beslutet är fritt. Det som gifves af fri öfvertygelse varder emottaget med fritt örtroende och anspråken stanna inom måltugn gränser, ty Ömsesidig aktning finnes. Men den, som spjernar för länge emot det oundvikliga, stannar omsider v: d den punkt, der uppoffringen dock måste gilvas, men ej kan gilvas med värdighet, ty den är tvun-. gen, och den röst, som tslar om billiga vilkor, ej höres för det ropet, som ljuder: det är för sent. Det är ett frivilligt offer, som nu begäres af Sverges fyra riksständ, ofiret af deras politiska representation för svenska. folket. Det offret begäres med fullt erkännande af det goda, som skett under deras medverkan, och detta icke minst under den sist förflutna tidev. Det är icke sannt, ett vår gamla riksdag saknar allt lif, al för måga att bereda hvad godt är för vårt fädernesland. Eller, hvad vittnar den herr liga utveckling i al!a riktningar, som nu för sivvår i Sverge? Denna utveckling hafva de fy ra stånden icke allenast icke hindrat. men den har ekett under inflytande af deras lagstiftande, kontrollerande verksamhet. Derföre skall tacksomhet I ja deras minne och historien bevara deras pamn med ak ning. Men om så myck et godt har kunnat sko under den formen, så underlig, så obeqväm, ecå ofullständigt motsvarande hvad svenska folket nu är, så böra vi hoppas att ännu mera godt skall kunna ske under en annan för tidens skick mera passonde form. Och något annat än formen skall icke förändras. Här är alls ingen fråga om alt Sverge skall erhålla en tri författning. Pen I I ; hafva vi redan, våra fäder hade den och täderna före dem ända till de äldste tillbeka. Den friheten bovara vi bäst genom att utveckla dess form efter tidens förändrade skick. Så bor skett förr. Den form, sum nu är på väg att lägges bort, har en tid varit ny. Trogetbaflva Sverges konungar och folk bevarat frihetens arf, men utveckladt har det blitvit och forneroa förändrade med freamskridande tider, Och under dessa förändringar baflva vi skridit fram till bildoch välstånd ; så hoppas vi ock, att råring, söm nu är i fråga, skall åt Sverge, medun vi dock, såsom länkande menniskor, akte oss för alltför öfverspända förhoppningar. 1 fosterländek örögt, I svensk hafva den svenska törfattvingens former brukat kläda sig, ur Sverges eget lif hafva de vuxit ut. Sådan är också den utve som nu står framför 088. Det är i den minsta förtjensten i det kusgtiga grundlagsförslaget, att detsamma troget till den gamla ordningen, 5 sluter yckel möjligt är, då hkväl en stor förskall ske. Dermed visar det sin art, att det ör svenskt, nationellt, dermed egnar tili bifall äfven af ett i djupaste och sanpaxt mening konservativt län sätt. Det löusr j i ea stor sak att tvista om dö små, om litet mera eler mindre, ej om en puakt eller en annan. Men en stor sök skal ses I hela sitt sammanhang, i allt et od lande till det som varit, till det ch till en fromtid, som icke är så att man cj temlige byliken riktniog den sträcker sin gång Ur denna synpurkt sedd kallar jag den sal, som uu fäster vära tankar, en stor eak och en god sak. I denna öfvertygelse utbringar jag skålen för det af konuvgen framställda te ;resentationsförslage!s frarsgång.? Derefter afsjöugs Vårt Jand? och prof. Rydin jreslog en skål för minislören, den populäraste, fom i manvaminne funnits i värt land. Skålen, drucken med värma, uöljdes af Stå stark du Jjusets riddarvakt?. Derefter föreelog kandidat S. Iedin en skål för fosterlandet, hvilken dracks med ett niofaldiet hurrarop och efterföljdes af sången Hell dig du höga nord !? Sedan derefter prof. Rydin förklarat ordet vara fritt, föreslog kand. Gollman en skål Ör jusiitiestatsminist tern friherre De Geer Prot. Pelerssop utbringade i humoristiska ordalag den svenska qvinnans skål. Prof. Rabenius talude för en god samfundsanda och fireslog äfven en skål för inbjudarne, hvarjemte prof. Svedelius up prranade till en med jublande bifall tömd skål, för ett åter: seende på samma ställe i början af 1266 till firande af den nya reformens seger. Under den mest lifvade ginnesstimning förflöt aftonen, och först efter kl. I på nat ten skildes de församlade. TEATER. Kongl. teatern gaf i går af in för gången opereften ?Lånta fjädrar?, hvars dr matliska stoff är bearbetadt etter ett engelskt tycke. Operetilen är bär lokaliserad till shuset Finska Botten i Djurgårdsstaden, och den föga invecklade intrigen, som blifvis med mer och mindre tslang iga gånger behandlad för ecenen, för och består dori att en baron G spång (hr Ariberg) med anled a Gyllen. 2 af poli