ENSETTETTPOTAAEAYER Roformkungen. (Den 5 Januari 1863) ?Förfäras ej, du lilla hop, fast fiendernas larm och rop från alla sidor skalla ! det var vårt samlingsord en gång, värt korum och vår vandringssång, och dermed kring vår fanestång vi slöto tätt oss alla. Men hopen, länge ringa nog, rekryler jemnt dock till sig drog, fick höfvidsmin alltflera, och blef den stundom pröfvad än och miste jordsbredd, miste män, den stod i marken snart igen och eudast djerf alltmera. Och dessa s de samlade från skogar, fjvll och slätter; ef kompani blef I ; at denna hondfull? — en million, en grande arme?, nej! en nativn! Nu! ... den i marsch sig sätter. Gif akt! den rycker taktfast fram; märk! detta folk af kämpastam sill gamla tempo känner; med jemaa steg, så skall det gå! fri blick på målet rakt! rätt så, I nya tidens goasur blä, I andens vapensvenner! a