Aftonbladet – 29 januari 1863, sida 2

katten när den Jurar på rof, observerande de minsta at sitt offers rörelser, för att när ögonblicket var inne kunna kasta sig öfver det. Han kunde icke lida fru von Stral, utan hade fast beslutat att hon skulle hafva ingenting för sin möda. Men Walter var för slug -att visa hvad han tänkte. Han var ytterst artig mot hennes nåd4, smickrade henne, då hon hörde det, och berömde henne, då-hon vände ryggen till. Under det han spelade denna rol, som helt och hållet vilseledde Beata, spionerade han på allt hvad hon sade och gjorde, utfrågade hennes tjenarinna, lyssnade vid alla nyckelhål, lekte med Allon och fick på detta sätt veta allt hvad han önskade. Walter hade också fått reda på mycket, hvarom Falkenstern tycktes lefva i okunnighet. Till att börja med visste han att hennes nåd aldrig kunnat tåla sin svägerska, alltid varit elak. emot henne och sedan broderns död burit sig så högst illa åt emot Aona att denna så litet som möjligt varit i beröring med Beata. Vidare att hennes nåd sedan de kommit till Birgersborg trakaserat Anna på alla upptänkliga sätt, så att denna i all sköns tysthet sökt upp ett par brukbara rum i våningen två trappor upp och bedt tant Catharima att få utbyta dem Hon hade jemte svägerskorna mot dessa. Tant Catharina lät henne få som hon ville och Anna hade dervid bedt att tant icke skulle bry sig om att säga något åt Falkenstern angående denna förändring. Walter hade sig äfven bekant att fru von Strals man var i det närmaste ruinerad, att kapten Brun genom lån och borgen för honom fått sina affärer alldeles i oordning och vid sin hemkomst säkert skulle få svårt alt reda sig.