Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 3

något, men i detsamma hördes röster från paviljongens veranda och se, der suto Beata och Mathilda. Vid deras åsyn gjorde Falkenstern en otålig rörelse på hbufvudet, tog afsked af. Anna och lemnade henne att sällskapa med svägerskorna. Efter detta samtal mcd Anna föreföll Falkenstera alldeles förändrad. Han hade under hela sitt vistande i bufvudstaden och resan till Birgersborg varit! synbarligen intresserad af den unga, vackra qvinnan. Nu deremot egnade han henne icke alls någon uppmärksamhet. När de, efter att hafva åtskilte vid paviljongen, åter möttes vid middagsbordet klockan Tyra, var hans helsning kallare än förr. Han samta! lade vid måltiden uteslutande med Beata, som efter vanligheten var omsorgsfullt klädd och såg ganska täck ut. Allt hvad Falkenstern sade fann hennes nåd? träffande, och hon visste att på ett så fint sätt gifva sitt bifall tillkänna, att han: vvilkorligen skulle känna sig smickrad deraf. Beata talade väl och kunde med hehag föra en konversation om de alldagligaste ämnen. Då Walter intog sin plats vid samma bord som hon, blet Beata mörkröd af harm; men den kloka qvinnan aktade sig nogsamt att låta sitt högmod träda i dagen eller yttra ett enda ord uf missnöje. Hon hade sig redan bekant att Walter egde ett stort in j flytande på sin herre, och gick derföre så: långt att hon under mäåltiden med en obe: skrifligt len och mild röst elt par gånger tilltalade honom. Hon hade beslutat att vinna mulatten, hvarföre hela hennes väsende, hvarje hennes ord andades idel förbindlighet. Att tant Catharina spelade en icke obetydlig roll i huset visste hon nu också och fann derför rådligast att förändra sitt eätt emot henne. I stället för den nedlåtande vänlighet hön vid ankomsten till Birgers