Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 2

Som en riddare från norden, Som en storm med blixten i förbund, Uti medoch motgång lika, Drar han svärdet i sin sista stund. Hvarje svensk uti hans hjertas Varma slag sitt eget igenkänt; Folket snart skall också resa Värdigt hjeltens stolta monument. Andra tider, andra öden, Kraft och svaghet vexla om ibland; Staters medoch motgång hvila Oftast blott uti en enda hand. Kom också en dag, då Finland Som ett stjernfall ur vår krona föll; — — Afven då en Carl vid branten Sjelfbestånd och frihet upprätthöll. Verlden skiftar. Seklers bildning Alltid vapen för sin frihet smidt; Slägtet bryta vill hvar boja, Redan i sin egen styrka fritt. Bland heroerra, som sprungo Kraftigt fram ur tidens hjerta dä, Lagerkrönt utaf bedrifter, Svenska folket hyllar en cckså. Afven han, en Carl på tronen, Viger sig i Sveas häfder in; betryggad samhällsära Ser han — såsom Carl den elfte -— sin. Var det icke han, som lade — — Efter drömmar, drömda tusen år — Forntidslikt, som fosterbroder, Norges f ia brodershand i vår? Tiden skapar, tiden sköflar, Praktfullt lysande epoken var, Snart den störtar dock tillsamman, Ensam står han på ruinen qvar. Hvilken kedja utaf Carlar, Oförgätliga för oss.en hvar, Som vår ära höljt med lagrar, Som vår frihet manligt skyddat har. Så vår Carlavagn har ilat, Lik kometen, strälande och klar, Genom häfdens vida rymde; Må et bildning, fred och f ihet var.