Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 2

Don 28 Januari 1863. Uti den svenska häfdens strålekrans, I minnets tempel sträckt från norr till söder, En ätteled står fram i herrlig glans, Lik meteoren, som på fästet glöder. Det var en hög, en kraftfull hjeltedikt, I trenne sånger delad in och ajungen Af våra fäder, stolt, med tillförsigt, Och anförd, som sig vederb5r, ar kungen. Car! Gustaf, segerrik emot en verld, Hans son, med hvilken ordning återvände, Och Carl den tolfte med ett Titan-svärd, Hvars blixt sitt sken till Rom och Byzanz sände. Var helsad, alla svenska hjertan kär, O dag, som våra Carlars namn fått bära; Från flydda sekler du en hägring är Af storhet, dygd och oförvansklig ära. Dock denna dygd och storhet lefver än Och strålar från den gamla Svea-tronen; Det ärorika namnet går igen Ännu cn gång i spetsen för nationen. Hör jublets eko ifrån fjell till fjell, Från kusten upp till Kjöleas höga vallar — Dig ett oändligt hell, o konung, hell! Ur fria svenska bröst till mötes skaliar. t festlig glans sin hyllning till din tron Vr stad, men ack förgäfves, önskat sända; Dock dig är nog den illumination, Som Carlavagnens klara stjernor tända. W.