Aftonbladet – 27 januari 1863, sida 2

Deita om mulatten, som i vår berättelse kommer att spela en icke obetydlig rol. Nu till tant Catharina. klon var en kusin till Bengts fader. Nyss fyllda sexton är gifte hon sig med en fattig landtprest och lefde vid hans sida ett lyckligt, verksamt och stilla lif Vid några och trettio års ålder blef hon enka, och som hon efter mannen. ärfde ingenting annat än skul. der, sökte och erhöll hon plats hos en rik och förnäm familj, hvars landtegendoms inre ekonomi bon skulle förestå. Då Bengt Falkenstern ankom till Sverge, var tant Catharina den en:a slägtinge han uppsökte. Han erbjöd henne då att öfvertaga en husmoders befattning på Birgersborg, och tillförsäkrade henne en lifränta på hennes ålderdom, Tant Catharina antog tillbudet; men med det uttryckliga förbehålet, att om hon ej blef nöjd och sä bemött som hon var van vid, lemnade hon senast sin befattning med bibehållandet af den anslagna lifräntan. Tant Catharina hörde till antalet af dessa runtimmer som kunde sägas vå en gång hafva fått qvinnans hjerta och mannens kaakter. Hon var gudirut tig och god; men Jerjemte Oförskräckt, sjelfrådig och fast. — don kunde se eti afbrutet ben utan att fälla årar; men hon kunde ej se det utan att söra alt för att lindra den lidandes plågor. Hennes sätt och yttre menniska hade äfven någonting i högsta grad karlavulet. summan brummade och grälade af hjertans rund öfver minsta oordning, och alla tjearne stodo som tända ljus för henne. Cok och kunnig i allt hvad som rörde ett törre landthushåll, visste hon att hålla ord. ing och sträng diciplip. Men med all deuna tränghet var hon Nkväl outtröttlig då hon unde verka något godt, Vaksam var hor