Aftonbladet – 27 januari 1863, sida 2

) Detta förhållande skulle ha blifvit i högsta grad olycksbringande för de båda barnens framtida utveckling, om ej döden kallat dem från ett lif som deras fader redan gjort ganska bittert för dem. Efter hustruns och barnens död hade Falkensterns förut slutna lynne äfven blifvit dystert; men midt igenom denna dysterhet lyste ett genomgående förakt för menskligheten, ett ironiskt gäckeri öfver dess svagheter. Han trodde ej på det goda, och haa betraktade dygden såsom en chimere, hvars värdelöshet han ringaktade. Sällskapslitvet älskade han för ingen del; men deltog han deruti, var han trotts sin slutenhet en ganska angenäm personlighet. De enda menniskor i Falkensternska huset som icke särdeles tycktes frukta honom och ibland utt: lade en motsatt tanka med hans, vora tant Catharina och Walter Yactes. Den sednare hade ej den minsta rädsla för utbrotten af hans vrede och bäfvade icke ens tillbaka för att uppväcka den. Sannt är att Walter visade sin herre den största trohet och tillgitvenhet, att han sällan var i strid med honom ; men lika sannt är att då det hände, visade mulatten en sådan djerf het, sade honom så många bittra sanningar, att man förvånades ölver det den husliga despoten ieke körde sin mörka tjensteande på porten. Wulter hade sedan sitt fjortonde år varit Bengts tillhörighet. Han hade då at den rika mannen -blifvit inköpt på en slafmarknad. Vid ett tillfälle, några år derefter, skänkte Bengt honom friheten och lempade honom alt välja antingen han ville följa honor till Sverge eller stanna i Amerika, Walter valde det förra. På Felkensterns bekostnad hade Walter