Aftonbladet – 27 januari 1863, sida 2

vana stod helt stum, afvaktande ett slut derpå. När hon med orden: taga reda på allt hvad som sades och gjordes, drog andan åt sig, inföll Walter skrattande: eTent lilla, detta är ju hvad som hörer till min metier. Se och hafva reda på allt, ör ett sedun gifva er del af hvad jag vet, är min egentliga syssla, allt annat endast bisaker. Kom nu med mig, skall ni få veta hvem som vill ärlfva vår vän Falkenstern, och hvem som skall blifva den lyckliga. Härmed tog han tant Catharina under armen och förde henne, trotts mycket muttrande och puttrande ut ur iummet. Medan Waiter berättar tant Catharina hvad han bör: m. m., vilja vi litet närmare göra reda lör B.rgersborg och dess invånare Vi börja med egaten. Bingt Falkenstern var en stor, starkt byggd man, med axlar och bröst som en Herkules. Hans hufvud uppbars af en något kort hals och hade en b: fallande ställning. Ansigisdragen, churu regelbundna och vackra, egde likväl eu eå hårdt wtryck att de ingåfvo en känsla af fruktan. Hans ögon. stora, runda och af en obestämd grå lärg. föreföllo kalla, vaksamma, stundom genom trängande, stundom näsian vilda, då blixtrar af väldsamma lidelser frambröto derutur. Den breda pannan hade verkligen en in telligent karakter; men det ver egoistenintelligens, som ej vägleddes hvarken af god nuet eller poetisk lyfining. Sådant var Bevgt Falkensterns ytire. Ehuru fyratiotvå år gammal såg han mye ket yngre ut, och man skuile omöjligt kun aat gissa honom äldre än fyra å fem och .rettio. Nu några ord om buru han visade sig för sin närmaste omgitnine Hun var en stärg och despotisk husb n