Puebla. En förstärkning af 6090 fransmän hade anländt till Tampia. LÖRDAGENS PLENUM. Ridderskapot och adeln. Enligt löfte lemna vi i dag en kortfattad redogörelse för ett par diskussioner, som förekommo under lördagens plenum. Ekonomiutskottets betänkande n:r 31, tillstyrker att rikets ständer måtte hos K. M. begära sådant tillägg i förordningen den 11 Juli 1862, att från pastors bostadsställe må, på framställning af domkapitlet och när församlingen dertill samtycker, afsöndras tillutarrendering lägenhet, när det kan ske utan att afkastningen af de återstående egorna i medeltal komme att understiga pustors vanliga behof af jordbruksalster. Hr v. Koch erkände att förslagets syftemål vore godt, men att det likväl ej kunde antagas, såsom varande både orättvist och opraktiskt. Det kunde icke anses billigt ålägga en boställsinnehafvare att mot sin vilja afsöndra en del af sin jord, på hvilken han möjligen nedlagt stora kostnader och derföre hoppats få behålla. Vid regleringen af presterskanets löner borde icke sådana eventuela inkomster tagas i betraktande, och först efter det en fullständig reglering hunnit genomföras, kunde en utarrendering komma i fråga. Det vore icke sagdt att domkapitlet 1 alla fall skulle bevaka presterskapets rätt, ty en och annan af presterna kunde vara för den högre myndigheten misshaglig och man kände det s. k. sodium theologicum. Att församlingen skulle åtaga sig kostnaderna gjorde äfven att ändamålet förfelades; en mängd tvister komme deraf att uppstå. — Talaren uppläste derefter ett formulär till nytt förslag, nemgen att utarrendering af dylik jord må kunna ske på pastors hemställan under 20 års tid och med såväl församlingens som domkapitlets samtycke, med vilkor, som K. M. kan finna för godt att särskildt framställa, samt anhöll på dessa grunder om återremiss. Frih. Rappe yrkade afslag. Man kunde komma till det åsyftade målet utin förändringar i författningen. Förslaget vore onödigt, emedan pastorerna efter boställs-och hemmansklyfnings förordningarne redan nu kunna afsöndra och utarrendera jord, och skulle dessutom blott komma en del af Norrland tillgodo. Det innebure äfven ett vådligt prejudikat, ty på samma grund kunde man ju också anse sig böra fråntaga landshöfdingar och militärer m. fi. en åel af deras boställen, under förebärande att dessa derigenom skulle få bättre tid att sysselsätta sig med sina embeten, en åtgärd, hvartill ännu åtminstone tiden icke vore inne. Grefve C. G. Mörner begärde att få veta om protokoilsutdrag kommit från något annat stånd angående beslut i denna fråga, hvarpå sekreteraren upplaste ett från presteståndet ankommet protokollsutdrag, upplysande att detta stånd afslagit betänkandet såsom utgörande ett ingrepp i presterskapets privilegier, med erinran llika derom att vid förra riksdagen adeln till en början väl antagit ett dylikt förslag, men sedermera medgifvit det vara af privilegi! natur. Under dylika förhållanden ansåg hr grefven betänkandet icke kunna till någon åtgärd föranleda, men förklarade atthani alla fall skulle talat för afslag. Hr v. Ehrenheim insåg ej hvarför adeln, som vid förra riksdagen antagit en kongl. proposition i ungefär enahanda syftning, nu skulle ändra åsigter, och förenade sig med hr v. Koch i att yrka återremiss. Frih. R. Cederström yttrade sig för afslag på hufvudsakligen samma grunder som hr Ros framställt i sin reservation. Grefve Björnstjerna talade äfven för afslag, emetan han ansåg förslaget både onödigt, skadligt ch orimligt. Adeln hade ju äfven vid förra riksdagen godkänt att frågan vidrörde presterskapets privilegier. Er v. Koch förklarade att det visserligen tjente till ingenting att bifalla utskottets förslag oförtändradt, men om det återremitterades, skulle möjligen presteståndet bifalla den förändring ban föresingit, inseende att det låg i står.dets egen öråel. Hr Ros åberopade sin reservation, hvari han anser förslaget formstridigt, emedan genom tillägget audra bestämmelser skulle få plats i författningen, än som dit rätteligen höra, och skadligt emedan det skulle föranleda boställsskogens större anlitande till byggnad, stängsel och vedbrand, m. m. — För afslog talade äfven grefve af Ugglas, hvilken dessutom ansåg en återremiss gagna till intet, emedan utskottet icke kunde upptaga hr v. Kochs förslag, som utgjorde en ny motion. Skul!e visserligen önskat att i förordningen funnes nåonting bestämdt om boställens öfverlätande ; men örslaget tjenade nu till intet, emedan frågan, såsom den nu förekomme, vore af privilegiinatur, hvilket ju äfven hr v. Koch medgifvit. Sedan hr v. Koch ånyo fått ordet och förklarat att ekonomiutskottet mycket väl kunde upptaga hans förslag, som visserligen vore ganska olika utskottets, men utgjorde en förändring af grefve Taubes motion, och fortfarande yrkat återremiss, blef betänkandet af ståndet afslaget. Ekonomiutskottets betänkande n:o 37, tillstyrkande med anledning af riksdagsfullmäktigen Erik Hanssons motion att rikets ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande af en kungörelse, hvarigenom stadgas att auktioner ålandet få under alla tider af året fortgå till klockan 9 på aftonen, föranledde en ganska liflig diskussion. Hr Bohnstedt ansåg ännu för korttid hafva förflutit sedan författningens utfärdande, att man skulle deri göra ändringar, och uppdrog en mörk skildring af de oordningar, hvilka vid sena auktioner bedrifvas. Så hade t. ex. en person vid ett dylikt tillfälle ihjälslagit sin egen svåger m. re m. På dessa grundliga skäl yrkade tal. afslag. Grefve Björnstjerna trodde åter att 15 år vore en temligen rund tid, hvarefter man icke bör kunna hysa betänkligheter att ändra en författning. Svågerns ihjälsliende bade varit ingen .undviklig följd af auktionen och kunde i alla fall hafva gått för sig. Finnes på aftonen litet saker qvar att försälja, fortsättes vanligen auk tionen öfser laga tid, och om äfven det måste medgifvas att oordningar under niörkret beginges, hvarföre då utsträcka dem till 2 dagar, helst : menigheten merändels ändock stannar qvar efiteråt, och under nu gällande förhållanden de fleista, som hafva långt till auktionsstället, qvard:öja iöfver natten. På samma grunder yttrade sig ; äfven frih. Th. C-dsrström för bifall.