EONGL TEATERN. Sistlidne lördag, årsdagen af konung Gu stäf III:s födelse, gaf Kongl. teatern, hvars salong var festligt upplyst, för första gån!gen hr F. Hedbergs historiska fyra-akters skådespel Dagen gryrt, som emottogs med ett för hvarje akt stegradt intresse och ofta förnyade applåder, och vid hvars slut, då de mest entusiastiska bifallsyttringar ljödo från alla håll at den fullsatta salongen, först sjelfva författaren och sedan de skådespelare, som utfört de förnämsta rollerna i ttycj ket framropades, såsom hr Swariz (Gustaf Wasa), hr Dahlqvist (biskop Brask),. som en gång förut under pjesens lopp blifvit framtopad, samt hr Svensson (dannemannen Peder Ultson ifrån Möra), för hvilken sednares uteblifvande hr Hedin frambar en ursäkt till publiken. Den dramatiska handlingen i stycket omfattar de oförgätliga trenne dagarne under den korta, men i Svea rikes häfder evigt minnesvärda riksdagen i Westerås under sommaren 1527, då Gustaf Wasa, uttröttad af prelaternas och adelus gensträfvighet, nedlade regeringen och inneslöt sig med sina vänner och förtrogna på Westerås slott. Sålunda börjar stycket med den historiska scenen i domkyrkan, dä biskop Brask förmår de öfriga presterna att gifva sin ed och sina underskrifter på att icke med deras fria vilja och samtycke afstå några af kyrkans frioch rättigheter; fortgår, efter konungens tronafsägelse, med en liflig skildring af den rådvillhet, modlöshet och bestörtning, som intogo allas sinnen vid erfarandet af detta konungens oförväntade beslut, och slutar med att visa huru Gustaf, efter förnyade enträgna böner, omsider låter beveka sig att återtaga kronan. Att detta storartade ämne väl lämpar sig fr dramatisk behandling är uppenbart, om det också icke tillstädjer behandlaren deref att komma fram med några af dessa små pikanta, ögonbli: kligt retande effektscener, för hvilka de nyare dramaturgerne synas hafva en särdeles benäg:nhet,men hvilka, så snart de väl hupnit passera förbi åskådaren, lika hastigt glömmas. fir Hedberg har noga vaktat sig för att icke skatta åt smaken för dylika. En kärleksintrig emellan Erik Fle ming och Magdalena Bjelke är här med lätt hand inväfd, men den verkar icke i minsta mån störande för intrycket af det hela. Författarens varma och lefvande uppfattning af tidsandan, den samvetsgrannhet, hvarmed han gått till väga i skildringen af de personer, som uppträda i dramat — af hvilka man hos flera, såsom Gustaf, biskop Brask och Thure Jönsson Roos. återfinner ordagrannt historiskt sanna yttranden — i förening med det vackra och vårdade språket, göra utan tvifvel skådespelet tDagen gryr? till en särdeles intressant dramatisk tidsbild, som säkert länge skall hålla sig uppe på reperioiren. Visserligen kunde en och annan anmärkning göres ewmwot åtskilligt i detaljteckningen, men då förljensterna i alla fall äro så vida öfvervägande som här, är det ingen tilifredsställelse för kritiken att gå slitlör minutiöst tillväga; ett vilja vi dock anmärka, nemligeon de funderingar öfver kungaväldets framtida öden, som konung Gustaf här yttrar i sitt samtal med biskop Brask, i hvilka man spårar en något för långt utsträckt licentia poetica, dramatica elier politica, huru man vill kalla det, ty näppeligen yttrade konung Gustaf i litsuden sådana ord till någon, och roinst i sitt tal med den gparvle maktlystne bispen på Munkeboda. Dylika framtidsblickar och spådomar höra i allmänhet till våra fosterländska skådespelsförfattares mera framstående svagheter. Man finner t. ex. en dylik i SEngelbrecht och hans Dalkarlar4 och soknar ej ens spår deraf i Torkel Knutse0n.? Hvad som icke i ringa mån samverkade med författarens förtjenstfulla behandling af ämnet till den ovanliga entusiasm hvarmed det nya stycket emottogs är att räkna det glädjande förhållande, som i mångfela och olikartade hänseenden så omisssänligen gifvit sig tillkänna, att nationalkänslan och nationalmedvetandet blifvit hos ss på den sednare tiden likasom pånyttfödda, så att allmänhetens håg och sinnen äro låpgt mera öppna och emottagliga för våra stora minnen än ännu för kori tid tillbaka, hvarföre ock en åramatisk framställning af det på Sverges kommande öden så omätli: t inflytelserika och väldiga storverk, som Gustaf Wasa utförde på Westeräs riksdag, icke kunde annat än göra en mäktig inverkan på tänkande sinnen, så mycket hellre som dagens brännande politiska fråga på denna riksdag företer en icke oväsendtlikhet med den som för mer än tre drade är sedan förehades på westeråsriksdag nu. ehuru under lårgt mindre åskdigra förhållanden nu än då var fallet. Till utförandet skola vi med första återkomma. —P— aonstalutnirg ar och prisförhöjningar. er rr