som talade för bifall. Sedan diskussionen öfver det vigtiga ämnet ändtligen förklarats afslutad, voro jaoch nejroen blandade, hvarefter votering begärdes. Öch lef betänkandet med 50 röster mot 49 afstaget. Om Nynäsbanan. Ehuru denna sak såsom riksdagsfråga redan är utagerad och det icke mycket lönar mödan att tala derom, ha vi dock icke velat förvägra plats för följande till 038 irsända reklamation: Till Redaktionen ef Aftonbladet! Af lördagens diskussion i riksstånden öfver statsutskottets afetyrkande utaf begärdt anslag till Nynäsundersökningen synes det som skulle utskottsledamöternas egentliga, fastän icke i utlåtandet angifna skäl till afstyrkan iet varit att de ansett den begärda summan af 12,000 rår vaärit uppåt väggarne för hög för undersökning af blott 3, mils jernväg. Detta talade bland mycket annat för återremiss, då man härat tydligt finner frågan varit utskottet så obekant, utt det icke ens uppmärksammat komitens nyligen till Kongl. Maj:t ingifna underd. ansökan om statsanslag, hvaraf synes att i den begärda summan ingår kostnaden för . 1. Undersökning och uppmätning af Nynäshamnen, förslager, kartor och ritningar öfver dess ordnande för handeln genom muddring, planering, kajbyggnad, fyrar m. m. 2. Undersökning af 3,5 mils hästbanor. 3. Frågans statistiska utrednirg genom undersökning af de förhållanden som törlamande inverka på Stockholms handel och sjöfart; al de fördelar som kunna vinnas genom Ns nens användande såsom uthamn för Stockholm och dess handelsområde; af den kring jernvägen helägna traktens konsumtion och produktion; af Östersjöns navigabilitet och vinterförhållanden i dess särskilda hamnar samt af frågan om rysk transito öfver Sverge. En annan invändning, som äfven gjor!es vid frågans behandling, var den att vintertrafiken strider mot naturens ordning (!) hvarföre äfven under nuvarande milda vinter en mängd norska fartyg måst nedtackla samt gå i vinterqvarter vid Öregrund och andra Östersjöhamnar. Häremot torde kunna anmärkas att det ej är vintern som lagt hinder i vägen för dessa fartyg att fortsätta sin resa, utan de ihärdige höststormarne, hvilkas tillvaro komiterade vid flera tillfällen just påpekat samt att det särskilt blifvit flera gånger omtaladt i tidningarnes notiser och handelsberättelser, det mänga af dessa fartyg varit uppehållna i Östersjön ända sedan September månad, en tidpunkt, som man ju i alla händelser hänför till Östersjöns navigabla tid. Hade nu Nynäshamnen varit allmännare känd (hvilket komiterade just gjort till sin uppgift att få den), special öfver hamnen och dess inlopp å Östersjökorten allmänt införd samt magasinsbyggnader vid hamnen uppresta och proviantartiklar i allmänhet der tillgängliga, vågar jag påstå, at hamnen vid liknande tillfällen skulle vara en särdeles god bundsförvandt åt ejöfarande; om allt detta, säger jag, redan varit verkstäldt, hade de fartyg, som nu äro vinterliggare i Öregrunds skärgård, med all säkerhet försökt att nå denna hamn och måhända skulle några utaf dem kunna hafva lyckats, i hvilken händeise de vid Nynäs hade legat i godt vinterqvarter med någorlunda lätt förbindelse med Stockholm. De hade då legat beqvämare för tillsyn, nära att löpa utvid allra första islossning eller till och med att före inträffandet af denna isa ut genom de korta inloppen, hvilket allt måste anses varit af ej ringa fördell jemtördt med hvad nu är förhållandet, der de ligga längt uppe i Öregrunds rgård, icke invid fasta landet utan på andra skärgården mellan tarne. De ligga visserligen der förtöjda i lag och väl skyddade, men huruvida de, särdeles under islöggningen och ännu mer under islossningen, äro lätt tillgängliga eller liggande beqvämt för tillsyn, öfverlemnas åt en hvar att opartiskt bedöma. Mig förefaller det alltså, som det exempel den värda representanten af borgareståndet framdra git med dessa vinddrifvare, evdast talar för men alls icke emot komiterades ätgöranden och de af dem framställda åsigter i ämnet. Å Hvad beträffar en riddarhusledamots yttrande att Nynäshamnen vit på statens bekostnad af statens tjenstemin enligt komitens egen underd. ansökan undersökt, förefaller dewa omdöme lindrigast sagdt underligt af en person, som icke kan vara okunnig om att dels komitens undersökningar föregingo statens samt att komiten genom dessa sina undersökningar och utredningar i ej ringa mån var orsaken till att statens undersökningar i trakten omkring Nynäshamnen nu blifvit utaf, dels att de sednare icke voro af den beskaffenhet och v:sträckning, som var nödvändigt för komitens ändamål — uppgörande af förslag till hamnens ordnande för sjöfarten. Det torde lätt inses att orsaken, hvarför komiterade anhöllo om en statens undersökning, oaktadt de sjelfva förut låtit verkställa en fuliständigare sådan, var den att de mäste vara angelägna om att få ett officielt intyg ötver hamnens beskaffenhet och användbarhet dels för att i utlandet kunna verka för frågans mera omfattande behandling, dels och isynnerhet då, sö som man väl känner, frågans antagonister ända derhän i sitt motstånd, att till och med våga förneka hamnens tillvaro. Komiterade egde dessutom ej rätt hvarken att pejla inloppen till Nynäs hamn eller att undersöka hela kusten för att bestämma, huruvida denna hamn vore den bästa, hvilket äfven måste utredas och hvarom mycken strid pägått, som först genom dessa undersökningar kan anses afpjord. Yrågan om hamnen var naturligtvis utgångspunkten och ej tvärtom, hvilket nämnde talare synes ansett, då han påstod att man oriktigt förbundit Nynäshamnen och jernvägsundersökningarne. Att hamnen funnits före komiterude är sannt, dock kan väl ej nekas att först deras utredningar öfvertygat mången om dess godhet och betydelse, samt att det således är deras verksamhet man har att tacka för hamnen. Afslår man komitens billiga begäran om ersättning för uteslutande till det allmännas och kommunens gagn hafda omkustnader, må man åtminstone lätta dem få behålla hedern för hvad de vträttat. Se H Rältlegårgsoch Polissaker. Å rådhusrättens 5:te afdelning hand