Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 3

gande sin hand på Walters skuldra: Denna boning får icke längre stå öde och tom. Jag ämnar hädanefter se folk omkring mig för alt slippa tänka på hvad som varit och jag tillåter ieke någon erinra mig om det som tillhör en förfluten tid.? Kaptenen lemnade salen och gick in i sina smårum, som lågo på andra sidan förstugan. Walter såg efter honom, gned sig i pannan och mumlade: Ja så, var det på det viset, att vi skulle glömma det förflutna. Får gå; men det blir då, ta mig så många som åker, flyger och far, ej någon lätt sak. Samvetet låter icke gerna muta sig; men det rör icke mig det. Och med denna slutsats var han ur rummet. Det var emellertid ödets vilja, att egaren af Birgersborg dena dagen icke skulle få vara i fred; ty han hade ej väl inträdt till sig än tant Catharina öppnade dörren och steg in efter honom. Gumman såg något blossandut. Hon gick med hastiga steg fram till Falkenstern sägande: Det förundrar mig storligen alt jag icke med ett ord på förhand kande blitva underrättad om... , oo CAtt jag skulle hafva främmande med mig, afbröt henne Falkenstern tvärt. tJag åter hade trott, att ett hus sädant som mitt skulle vara i så god ordning, att man när som helst kunde emottaga gäster derstädes; men jag finner att så icke är. Detta förvänar mig. Felet är icke mitt, utan dens, som har hand derom. Således är bäst att vi icke tala om den saken. Var det något annat tant hade att säga? Tant Catbarina sväljde ett par ire gånger för att nedtvinga de ord af harm som