Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 2

von framför sitt namn, kallades allmänneligen hennes nåd? och var också i allmänhet mycket fallen för alt visa sig nådigt ; emot alla hon kom i beröring med. Hen;nes helsning på tant Catharina var derföre alldeles ofantligt nedlåtande. Hon sade gumman visserligen en hel hop förbindiiga saker om det myckna besvär hon kom att förorsaka; men hon gjorde det i en ton, som om hon i sitt inre tyckt att tant Catharina bort finna sig smickrad deraf. Mathilda Brun såg trött ut, räckte tant Catharina vänligt handen och yttrade en önskan att genast få begifva sig upp på sina rum för att hvila litet efter den besvärliga och långa resan. : Anna Falkenstern helsade gladt och förklarade skrattande att hona och hennes båda bara ensamma säkert komme att vända upp och ned på den bestående ordningen i huset — en förutsägelse, den tant Catharinas min utvisade att hon höll ganska sannolik. Anna bad derefter att, i likhet med sin svägerska, få begifva sig till sina rum, emedan barnen voro trötta och sömniga, efter att hafva rest hela fyra milen på morgonen. teHennes nåd såg ofantligt missnöjd ut öfver systerns och svägerskans framfusiga sält, och aumärkte att man väl först borde gifva sig tid att helsa innan man började ika på trötthet och sina rum. Tant Catharina afbröt likväl den ri oraliska föreläsningen genom att föra Mathilda, Anna och barnen i våningen en trappa upp. Beata hade stannat efter de andra i salen, för att till kusinen uttala sitt ogillande, Falkenstern afnörde henne tigande, och då unga Allon kom inrusande för att söka rätt på sin mamma, bad kaptenen henne icke längre genera sig, utan söka litet hvisk