Aftonbladet – 24 januari 1863, sida 2

Anna förlorade likväl icke modet vid detta sorgliga stag, utan började genast ati med energi arbeta för de sina, så att de genom hennes idoghet och det lilla fädernearfvet hade sin utkomst, utan att behöfva anlita slägtens hjelp. Vid hennes sida i droskan sutto hennes båda barn, en gosse om fem och en flicka om fyra år. Fraarne von Strals och Bruns åkdon,som kom efter Falkensterns, höll nu vid trappan och de båda tjenarinnorna hoppade ur för att transportera askar, kappsäckar och barn m. m. från vagnen och föra allt detta upp i de rum som dertzs matmödrar skulle bebo. Detta blef likväl icke någon lätt sak, emedan tant Catharina, der hon stod på trappan med Walter vid sin sida, icke gjorde den minsta min af att visa dem hvarest rummen voro belägna. Walter stirrade på sällskapet och tänkte: tSkall hela det der följet verkligen logera här.4 Bakom tant Catharina och mulatten syntes åtskilliga hufvuden af tjenstepersonalen, hvilken helt undrande tog den anlända karavanen i skärskådande. Ingen rörde sig ur fläcken vid kapten Falkensterns tillsägelse att visa de båda tjenarinnorna till gästrummen. Kaptenen biel också otålig och upprepade derföre med häftighet: Walter, gif genast order om att desca saker bäras upp i gästrumraen. ?Ja, kapten, det skall jag med nöje gö ra, svarade denne, bara jag får veta hvar de äro belägna. Vi halva på fyra år icke tagit emot några gäster och...? Rummen äro ej i ordning, inföll Fal