Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 3

nets insida med latinska motton, som betydde... ja, se det bar jag glömt! Jag erfor för egen del icke ringaste intresse härför, men betraktade dock noga guirlanden för hushållerskans skull. För att bekänna sanningen, var hon temligen tråkig med sin mekaniskt inlärda utanlexa om det vackra metallarbetet, och medan hon talade stod jag tanklöst och rörde den fina fjäderhvita askan fram och tillbaka med handen, låtsande böra på, ehuru mina tankar voro hundratals mil borta ifrån henne. Jag vet ej huru länge jag stått och lekt med askan, då mina fingrar oförmodadt stötte på ett hopskrynkladt papper som låg gömdt djupt ned. När jag drog upp det, befanns det vara ett bref, ett långt bref med fin och hopträngd stil. Du har gissat till min historia, Magdalen, innan jag bunnit sluta den. Du vet likavil som jag att det bref, mina sysslolösa fingrar hittade, var det hemliga testamentet. Räck fram din hand, min syster. Jag har fått Georges tillåtelse att visa det för dig, och här är det. Hon lade testamentet i systerns hand. Magdalen tog detmekaniskt af henne. ?Du, sade hon och såg på sin syster med minnet af allt hvad hon förgäfves vågat och allt nad hon förgäfves lidit på S:t Ciux. Du har funnit det. Jat, svarade Norah glad. Testamentet har bevisat sig icke utgöra något undant:g från alla förlorade sakers egensinnighet. Sök dem, och de siå ej att finna. Lemna dem i ro och de upptäcka sig sjelfva. Du och din lagkarl hade båda rätt 1 dan, Magdalen, att ertintresse i denna upptäckt icke var något intresse af vanligt slag. Jag besparar dig beskrifningen om alla våra öfverläggningar, sedan jag dragit fram det hopknycklade papi eret ur askan. Slutet blef att det skrefs till Georges juridiska bilräde och att George återkallades hem från kontinenten. Miss Garth och jag besökte hoROR tillsammans straxtefter hans hemkomst, och hap gjorde hvad ingendera af oss kunde göra, han löste gåtan huru testamentet blifvit gömdt i askan. Amiral Bartram hade nemligen i hela sitt lif haft anfall af somnambulism. Man har öfverraskat honom gående i sömnen ej långt före hans död,