Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 3

ee MMMM Får jog tala till er om edra bref? fråsade hava. Får jog säga er... Om hon hade sett på honom, då han yttrade dessa få ord, skulle hon ha upptäckt hvad han tänkte om henne. Hon skulle ha sett alt, huru obevandrad han än var i kunskapen om denna verlden, han dock förstod inse det oskattbara värdet, den allt förädlande dygden hos en qvinna, som taav sanning. Men hon saknade mod att ae på honom, saknade mod att lyfta sina ögon från silt knä. Inte ännu Batbrast hon sakta. Inte så snart efter det vi åter träffats. Hon steg hastigt upp från sin stol och gick fram till fönstret, vände åter om inåt rummet och närmade sig det bord, vid hvilket han satt. De skrifmaterialier, som lågo kringströdda framför honom, gåfvo henne en förevändning alt byta om samtalsämne, och hon hegagnade sig genast häraf. CHöll pi på att skrifva ett bref när jag kom? frågade hon. tJag öfvertänkte det4, svarade han. Det var icke ett bref, som kunde skrifvas utan alt fundera på först. Han steg upp då han svarade detta, för att samla ihop skrif-materialierna och lägga undan dem. Hvarför skulle jag afbryta er?4 frågade hon. Hvarför inte hellre låta mig få försöka om jag kan hjelpa er. Är det en hemlighet? Nej, det är det ej Han tvekade då ban svarade. Hon gissade genast sanningen. Dot rör ert fartyg? Han anade föga hua mycket hon under skilsmessan frå, honom tänkt på den affär, som hög trodde han hade dolt för henne. Han anade föga att hon redan lärt sig bli sväsjak på hans fartyg. Vilja de att ni skall återvända till ert fardna Hifft fortfor hon. Vilja de att ni äter skall gå till sjös? Måste ni genast svara ja eller nej? Genast. i tOm jag ej hade kommit när jag kom, skulle ni då ha svarat ja? Omedvetet lade hon sin hand på hans ara, glömmande alla småaktiga betänkligheter i sin andlösa oro att få höra hans nä