Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 3

ster — mycket, mycket bättre som det Så gjorde hon den sista uppofiringen af den fordna orättrådigheten och den fordna stoltheten. Så gjorde hon sitt inträ e i ett nytt och ädlare lif. . Ci r 2: En månad hade förflutit. Höstsolens sken lyste bjert till och med på de mörka gatorna, och klockorna i grannskapet slogo just 2, då dalen ensam återvände till huset i Aars. Buildings. CVäntar hav på mig?, frågade hon croiigt, när värdinnau släppte in henne. Han väntade 1 .ommet åt gaten. MM dalen smög sig uppför trappan och kn ackade vå dörren. Han ropade iknöjdt och tankjäst sitt: CS: gint, troende att det var tjenstfiiekan, som på delta sätt bad om att få komma in i rummet. 4Ni väntade mig väl icke så enartX, frå gade hon och stannade på dörrtröskeln, för a:t njuta a hans öfverraskning, då han sicg upp oc: såv på henne, De enda återstående spåren i hennes ansigte al sjukdomen kastade eft drag af fin-: het deri, som förhöjde ädelheten af hennes skönhet. Hon var enkelt klädd i muslin. Hennes simpla halmhatt hade ingen annan prydnad än det bvita bard, med hvi!ket den var spursamt smyckad. Han hade aldrig sett älssligare ut i sing bästa dagar, än hon nu gjorde, då hon närm ide sig det bord, vid t han sutit, med ep liten korg med ti Sommor, sam hon tagit me sig från landet och räckte N nom sin hand. a Hoa ta, Om han stanhbat qvar i L sed n de skildes åt — om han icke ens för några ger varit på besök hos sina vänner k? Nej, han hade hela tiden it qvar i London. Han sade henne dock ke, att 4 n vackra prestgårdsbyggnaden i Suffolk saknade allt, som kunde påminna om henne, hvarpå deremot de fyra fauiga vägvarne I Åarons Uui jdings vöro så rika. Han svarade blot, alt kan varit i London hela tiden. Jag urdrart, frågade hon, uppmärksamt