Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 2

skref hen några rader (då han efter amiralens död reste utrikes) med ordres att hon och några vänner, som följde med henne, skulle bli insläppta, ifall hon händelsevis kom att befinna sig i närheten under hans frånvaro. Miss Garth, jag samt ett stort ilskap af mr Tyrrels bekanta kommo åt det hållet ej långt efter Georges afresa. Vi hade naila varit bjudna att se på huru mr Tyrrels nya jakt gick af stapeln vid skeppsvarfvet i Wivenhoe i Essex. När detta försiggått, återvände resten af sällskapet till Colchester för att äta middag; men miss Garth och jag beslöto att i hvarandras sällskap begifva oss till S:t Crux. Ingen annan följde med oss än mina små disciplar. Vi gålvo kusken erforderliga instruktioner och kommo fram till S:t Crux. Så snart miss Garth nämnde sitt namn, blefvo vi genast insläppta och man visade oss alla rummen. Jag vet ej huru jag skall beskrifva det för dig: det är det mest hemska ställe jag någonsin sett...4t Bry dig ej om att beskrifva det, Norah. Fortsätt i stället din historia, Som du vill. Min historia för mig direkte till ett af rummen på S:t Cruz — ett rum, som är ungefär lika långt som er gata här, så dystert, så smutsigt och så kallt, att jag ryser blott vid minnet deraf. Miss Garth ville så fort som möjligt lemna det igen, och det ville jag också. Men hushållerskan ville ej låta oss gå derifrån, innan vi först besett en besynnerlig möbel, den enda som fanns i det all komfort saknande run met. Hon kallade den en tripod, vill jag ninnas. (Det är ingenting att oroa sig ök ver, Magdalen; jag försäkrar dig, att det ir ingenting att oro sig öfverl) Det var en besynnerlig tingest på tre fötter, hvilkey ippter elt stort bäcken upptill fullt af trä solsaska. Den ansågs åf alla kännare (sade hushållerskan 0ss) såsom ett beindransvärdt drifvet arbete i metall; och on pekade särskildt ut skönheten of en ou Find, som löpte rundt omkring bäckes