Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 1

pr I Så länge man dagtingar med grundsatser äro alla frågor invecklade och svårlösta. i; Men så snart någon får mod att öppet uttala en enkel cch klar sanning, och så snart det kommer derbhän att det allmänna tänkegättet är mottagligt för en sådan, då försvinna med ens svårigheterna, och problemer, hvilkas lösning man ansett förknippade med de största vanskligheter, framstå såsom de enklaste och naturligaste saker i verlden. Vi ha i dessa dagar haft ett storartadt exempel på ett sådant förhållande inom det rent politiska området. Konungens förslag till representationens ombildning löser på det enklaste sätt i verlden och till snart sagdt alla partiers belåtenhet en mängd hittills såsom mycket brydsamma ansedda fråfor Och hvarlöre? Jo, emedan det är ygdt på några stora grundsatser, hvilkas sanning af enhvar inses och af ingen, med något anspråk på sans och omdöme, kan bestridas. Enahanda företeelse bevittnar man i närvarande ögonblick äfven på den ekonomiska lagstiftningens område. Näringfrihetsfrågan har gjort våra statsmän och våra lagstiftare icke ringa bekymmer. Alltifrån den tid då man först drislade utsäga, att våra skråförfattningar på ett våldsamt och rättsvidrigt sätt Jade hinder i vägen för hvarje menniskas naturliga anspråk alt få med ärligt arbete sig försörja, har man bråkatsina hjernor för att uträkna och afväga huru mycket som skulle kunna medgifvas den ena klassen utan att förnärma den andra. Vid hvilket resaltat man än stadnat har det dock aldrig kunnat sägas, att man gjortalla eller ens någon rätt, ty sådant har icke varit möjligt då man utgått, icke från någon allmän rättsgrundsats, utan från helt och hållet godtyckliga antagancgen och förutsättningar. Nu har man dock börjat från ätskilliga håll oförbehållsamt uttala den fulla sanningen, och dermed försvinna med ens alla an! dningar till de förra bekymren. Gir alla lika rält, och pålägg alla lika skyldigheter, så Sur i all sin enkelhet den irolltormel, sow verkar detta underverk. Äran att ha först talat den, åtminstone vid denna riksdag, tillkommer borgareståndets vice talman, lr Muren, som väckt den bekanta motionen om en oinskränkt näringsfrihet. Nu sednare har gamma grundsats blifvit på ett särdeles öfvertygande sätt utvecklad ef landshöfdingen i Jemtland, Bennich, som af kommerskollegii cirkulär till vederbörande myndigheter fått anledning yttra sig i ämnet. Vi göra oss ett nöje att här nedan återgifva hr Bennichs förträffliga utlåtande och vilja endast ytterligare fästa uppmärksamheten på huruledes den omätligt vigtiga reform, som af honom påpekas, kan, likasom den politiska reform, som för närvat rande sysselsätter allas tankar, anses förbe3edd äfven den genom de nya kommunuilagarne och den nya bevillningsförordvingen, hvilka gjort det möjligt att lika fördela rävtigheter och skyldigheter mellan alla medborgare utan afseende på ständ eller yrken. Hr Bennich yttrar sig, efter några korta inledningsord, sålunda: ?Det är välb kant huru vår näringslagsäftning, med sina inskränkningar af Aenp fria fö. värfsrätten, uppstått och utvec iat sig. Så föga öfverensstämmande ma svenska folkets urgamla individuell frihet, har denna lagstiftning icke heller fosterländskt ursprung. Till sina grunddrag är den hemtad från andra länder, der skråväsendet var ett värn emot våld och förtryck. Under tider då svenska regeringar, drifna af ögonblickets behof att bereda nya åtkomligare beskattningsföremål, eller ledda af grundsatsen att genom reglementerande göra industri, ingrep i arbetets och vartomsättningens frihet, utbildades med privilegiioch monopoliisystemet äfven skråväsendet. Man utsåg, såsom man tyckte, lämpliga platser för städer och med våld dref man iandsbygdens näringsidkare tillsammans i de skapade städerna. Ville de på landsbygden fritt utbildade näringarne icke blomsira vå det nya fältet, söktes botemedlet, icke i återställandet af den våldförda friheten, utan i nya inskränkningar, af hvilka man naturli. sen aldrig fick nog. Det är en sorglig historia den svenska näringslagstiftaingens, men den är lärorik. Återgången trän denna allt sanvt näringeif förqväfvande lagstiftning, hvilken man nu orde vara temligen ense om att förkasta, igger knappast några årtionden bakom den lag som är. För alt omärkligt lossa de onaurliga banden på handtverksfriheten, anliade man ett utländskt namn för samma sak, och de första varsamma ef.ergifterna dolde sig bakom det främmande namnet. Ännu sednare utsträcktes rättigheten för vissa städer att drifva utrikes handel. Det ligger nom en föga aflägsen tid, då norrländska städer, af hvilka en snart täflade om första rummet i afseende å handelsflottans storlek, illstaddes att inoch utklarera ett obegrän;adt antal fartyg. Vid jemförelse med den idre lagstiftningen uttogo 1846 års handtrerks-, fabriksoch handelsordringar stora steg, ehuru rättigheten att ijka borgerlig väring, icke undantagen derifrån, ännu förolef föremålet för lagstiitningens reglemenerande. Att utan raästerskap såsom förörjningsmedel med egna händer till afsalu istadkomma hanätverksarbeten eller andra illverkningar. amt dervid begagna biträde f hustru och hemmavarande barn upphörde, under vissa betingelser, att anses såsom brott, ;ch förunnades, dock efter särskild pröfning, välfrejdade personer såsom rättighet. Handtverksoch en så till rum som föremål besränsad handelsrätt på landet medgafs vilorligt och gjordes i viss mån beroende af ocknemännens och länsstyrelsernas godifinande. Många äro visserligen de samverkande orakerna till den lifligare utveckling, som i la grenar af nmäringslifvet röjes, och till len lyckligare ställning, hvari land och folk wu obestridligen befinna sig; men otvifvelktigt intager den vidgade näringsfriheten, å mycket deraf än återstår att önska, ett ramstående rum bland dessa orsaker. Meni kans så naturliga behof och rätt att med rbete sig rediigen försörja, kunde ieke inkränkas, utan alt deraf måste inom sam