Aftonbladet – 22 januari 1863, sida 3

det första ur händerna — och som du ser, var jag klok nog att begagna det. Du måste vara särskildt intresserad af detta gifter-. mål, min egen älskade syster; ty du är orsaken dertill. Om jag ej farit till Atdborough för att uppsöka dina förlorade spår — om George ej löranledts att resa dit på samma gång genom omständigheter som rörde dig — skulle kanske min man och jag aldrig ha träffats. När vi blicka tillbaka till vårt första tycke för hvarandra, blicka vi tillbaka till dig. Jag måste hålla mitt löfte att ej trötta ut dig, jag måste sluta detta bref (mycket, mycket mot min egen vilja). Tålamod, tålamod, jag skall snart söka upp dig. George och jag skola båda två komma till London, för att taga dig med oss till Ventaor. Min man bjuder dig, märk det, så väl som jag. Tro inte, Magdalen, att jag gifte mig med honom förr, än jag lärt honom tänka som jag om dig, önska med mina önskningar och hoppas med mina förhoppningar. Jag hade ännu så mycket alt säga om detta och om George, om jeg bara finge ge mina tankar och min penna lösa tyglar. Men jag måste lemna den sjola sidan tom åt miss Garth (på hennes egen hegäran) attskrilva några rader på, och jag vill endast tillägga eit enda ord, innan jag säger dig farväl, ett ord, för alt bereda dig på, ott jag har ännu en -Ööfverraskning i beredskap, hvilken jog skall gömma till dess vi träffas. Försök ej att gissa hvad det är. Du må gissa i årafal, du skall ändå icke komma sanningen närmare: Din tillgifnp syster Norah Bartram.? ( Tillägg of miss Garth) Mitt älskade baru — om jag någonsin hade förlorat min kärleksfulla hågkomst af dig, skulle jag. återfiena den i mitt bjerta, då jag erfor, att det behogat Gud att skänka dig åter åt oss från orofvens brädd. Jag tillägger dessa rader till din systers bref, emedan jag ej är säker På att du ännu är så benägen att antega hennes anbud, som