Aftonbladet – 22 januari 1863, sida 2

När han temnade varfvet, gjorde khan ett besök hos en sjökapten, en gift man. Under loppet af samtalet frågade han sin vän huru mycket han var äldre än sin.hustru. Det var sex års skilnad mellan dem. ?Jag tycker det kan vara lagom skilnad i är4, anmärkte Kirke, Ja?, svarade hans vän, alldeles lagom. Tänker ni ändtligen på att gifta er? Tag en qvinna vid mogna är, till exempel trettiofem år, det kan passa ät er, Kirke, så vidt jag kan förstå. Tiden förflöt stilta, men hastigt, den nuvarende tiden, då hon så lyckligt tilltrisk nade, och han 1edan började misströsta. Tidigt en morgon öjverraskade doktor Merrick Kirke med ett besök i hans lilla rum två trappor upp: Jag kom till den slutsatsen i går, sade doktorn, helt tvärt ryckande fram med sitt ärende, att vår patient ändtligen är så stark, att vi kunna våga kuppen att låta henne få träffa sina vänner, och jag har derföre följt den ledtråd, som den underliga kurren kapten Wragge gifvit oss. Som ni mins, rådde han oss att vända oss till mr Pendril, advokaten. Jag besökte mr Pendril för två dagar sedan och hänvisades af honom, just inte så synnerligen beredvilligt, såsom jag hade väntat, till ett fruntimmer, en miss Garth. Jag fick höra nog om henne, för att vara ganska belåten med, att vi iakttagit er klok försigtigbet, då vi handladt såsom vi gjort. Det är en mycket sorglig historia — och jag måste bekänna, att jag för min del har mycket öfverseende med den stackars fickan der nere, Hennes enda slägling i verlden är hennes äldre syster. -Joag har tillstyrkt, ett hennes syster först skall skrifva till henne, och sedan, ifall brefvet icke menligt iaverkar på benne, inäana sig sjelf en eler ett! par Gagar derefter. Jag har ej uppgilvit hennes adress, för att förekomma, att hona! får besök uian min tillåtelse. Allt hvad! jag gjort är att jag åtagit mig lemna fram, brefvet, och det hay troligen redan anländt,