Aftonbladet – 21 januari 1863, sida 2

läkare och en duglig sjuksköterska, då jag ej var till hands att bota er med mina undergörande piller? Vaekert, vackert! Ni: får inte gripa tag i ärmen på min superfina svarta frack på det der obesvärade sättet. Han lade hennes hand tillbaka på bädden; men hon lät ej störa sig så lätt. Hon fortfor alt fråga: SHuru har mr Kirke lärt känna henne? Hon hade aldrig sett honom, aldrig hört talas om konom i hela sin lef. ad. eMycketmöjligt, anmärkte kaptenen. Men att ni aldrig sett honon är intet skäl för, att han aldrig skulle ha sett er.4 eNär såg han mig ?4 Koplenen korkade genast till sina sannivgedoser utan eit enda ögonblicks tvekan, För vågon tid sedan, min söta vän. Jag ken inte så noga säga npär.4 uplott en gång ?5 Kapten Wragge såg plötsligt en möjlighet skymla fram att ge en ny dos sanning. sJas, sade han, Sblott en gång.4 Hon eftersinnade en stund. Nästa fråga innefattade det eamtidiga uttalandet af två idger, och den frågan kostade henne någon ansträngning. Han såg mig enda:t en gång, sade hon, och det var för en tid sedar. Hrrakimie. han komma ihåg mig, när han fick se mig! här ?5 cAhal! svarade kaptenen, nu har ni ändtligen riktigt slagit spiken på hbutvudet, Ni kan ej gerna vara mera förvånad än jag öf-, ver alt han kunnat komma ihåg er. Ett godt räd, mia vän, När ni är nog återslälld att kunna lemna sängen och taga mot besök af mr Kirke, så pröfva på huru den: der gvistiga frå an ljuder i hans öron, och bed honom hbesvera den sjelf.4 Slingrande. sig ur klämman på detta karakteristiska och fyndiga stl, stex kapteo Wragge hastigt upp och tog sin hait. Dröj litet! bad hon. Jag skulle vilja fråga er.4 tInte ett ord mera, invände kaplenen; j