Aftonbladet – 20 januari 1863, sida 3

— I Göteborgs-Posten läses den 17:e: I början af denna vecka såg man bland promeneranide på stadens gator ett par unga fremlingar hvilkas ansigten, försedda med modernt anordnade skägg, förrådde intelligens, medan deras klädsel var ett dubiöst mellanting mellan herre och halfherre, i det de buro korta s. k. Kossacks samt på hufvudet höga ludna mössor af svart kalmuckskinn med rödt tyg och hängande toffsar i toppen. Hvilka voro de? Var det ett par ryska Ichvosike som sökte anställning vid någon af stadens droskinrättningar, eller voro engagerade såsom styresmän för någon af våra grossör-millionärers kibifkor; eller voro de förklädda t-cherkessiska prinsar, flyktingar rån Sibirien, Mongoler, Tartarer eller — helt vanliga Kalmucker? Så frågade alla, men ingen visste att gifva svar derpå. — Vi äro dock nu i tillfälle att hårutinnan kunna tillfredsställa våra ärade läsare och läsarinnor De unga minnen med de vackra skäggen och fula mössorna voro — skridskoåkare, engelska gentlemiln scaters, och förmodligen medlemmar af någon scatings club, ty vi antaga att äfven sådana finnas i England, lika så väl som jockey clubs, Rowing klubs, Alpinc clubs o.s. v. I anseende till bristande is, det vill säga brist på is, har deras klubb förmodligen varit stängd under innevarande vivter, och såsom det anstår nitiska och intresserade ledamöter ha de derföre sökt att komma på det hala annorstädes i verlden. Hvad har då variv naturligare, än att de begifvit sig åt Norden? Men ack: ett oblidt öde och en blid väderlek förföljde dem. I Hamburg öppet vatten, i Kiel sammaledes, i Köpenhamn desslikes. Nå väl, on to Sweden! hette det. Men der är det icke en hårsmån bättre. I Helsingborg icke så mycket som en istapp, i Göteborg frustande ångbåtar och hoptals seglare, men intet tecken till is utan i ölbryggarnes källare. Och derföre måste nu skridskoåknings amatörerna bege sig af högre upp mot norden. De ha begilvit sig härifrån till Stockholm; men skall det lyckas dem att der finna hvad de söka? Never mind! we shall have it at last säga de, och fortsätta om detock skall vara upp till Haparanda, ty skridsko måste de åka. Beklagligtvis hafva de finska ångbåtar, som gå på Stockholm, redaninställt sina turer, eljest sku!le våra skridskoåkare lätt nog kunnat redan i Finska viken tillfredsställa sin passion; deras otur är sig öfverallt lik, och nu måste de öfver Helsingland taga vägen högre mot norden.