Aftonbladet – 20 januari 1863, sida 2

för tillfället böra tagas i anspråk för utförandet af ifrågavarande, af mig förordade bana emellan Stockholm och Upsala, ehuru sannolikt det mest lönande arbete, till hvilket statsmedel komma i fråga att användas; men så mycket mera angeläget är då att hushålla med dem och icke använda dem på företag, om än icke afseddaå, likväl verkande till att för framtiden, shart sagdt, omöjliggöra en för det allmänna nyttig, ytterligare jernvagsförbindelse. Jag är ock fullt öfvertygad, att om, vid närmare granskning, man skulle finna att fråga vore om användan det af statens tillgångar i en viss riktning, endast eller hufvudsakligen för att förbättra de financiella utsigterna för ett annat företag, och att sådant icke kan ske utan på bekostnad af det allmännas verkliga fördel, skulle ock enhvar ogilla och motarbeta ett dylikt förslag. Sädant är, efter min uppfattning. förhållandet med den ifrågasatta statsbanan cmellan Upsata och Örsundsbro, och deita ålägger mig att söka motverka hvarje förslag om utförande af densamma. SAntingen blir detta företag lönande ellericke; i förra fallet kan man vara fullt öfvertygad att, om den nordvestra banan framföres i närheten af Örsundsbro och en annan bana förenar Stockholm och Upsala, kommer snart till stånd, på ett eller annat sätt och utan att det allmännas medel behöfva att derpå äfventyras, en förening emellan ifrågavarande punkter, under det att, vid den sednare förutsättningen eller att företaget i sig sjelft i är lönande, det synes ännu mindre välbetänkt att förvanda denna bana till en statens egendom. För resten och då jag påminner mig striderna, rörande Stockholms jernvägsförbindelser norr eller söder om Mälaren, hemtar jag ur vår egen jernvägshistoria stöd för den åsigt, att frågan om företrädesrätt, med afseende å tid, emellan tvenne nyttiga företag, icke är af mycken betydelse och kan icke tveka att lemna den åt det, som Kongl. Maj:t må kunna anse bäst lemna understöd åt la dets försvar, men anser blott derjemte min skyldigbet vara att på det kraftigaste afstyrka auvändande af statens medel på ett företag, hvilket på uppgifna skäl jag måste antaga nu stå i så bestämd strid mot landets framtida fördel och bästa, som banan emellan Upsala och Örsundsbro. De medel, som genom antagande af mitt i underdånighet framställda förslag göras tillgängliga, skulle, jag vågar derom vara öfvertygad, äfven om man icke nu vill företaga utföraadet af banan emellan Stockholm och Upsala öster om Sigtuna-fjärden, och hvilken då torde böra mera aflägsnas från segelleden, vida ändamålsenligare kunna användas genom att, till förkortande af den en gång blifvande banan till Up: sala, utan mehn för den nordvestra banan, draga denna sednare till närheten af Edsberg, med en, enligt uppgjord beräkning, ökad kostnad af 650,000 rdr, och att anvisa återstående, 950,000 rdr af de för banan mellan Upsala och Örsundsbro afsedda 1.600,009 rdr till vare sig ett kraftigare framförande af banan emot Sevalla, eller af den mellan Porla och Norska gränsen. Statsministern för utrikes ärendena, grefve Muanderström, utlät sig: Jag förenar mig uti den af statsrådet, grefve von Platen yttrade mening i afseende ä den stambana, som från Stockholm i nordlig riktning bör anläggas. Lika med honom anser jag mig, hufvudsakligen på strategiska grunder, hvilkas vigt jag icke kan underkänna, föranlåten att tillstyrka denna banas anläggande vester om Sigtuna-fjärden i den riktning mot Sevalla, som vid närmare undersökning kan prötvas förmånligast; men, lika med honom, anser jag rig äfven böra afstyrka förbindningsbanan emellan rsundsbro och Upsala. Om äfven sistnämnde stad derigenom för närvarande går miste om cen jernvägsförbindelse med Stockholm, är min ötvertygelse, att denna olägenhet är af öfvergående natur, och för Upsala samt orterna norr och ster om denna stad af mindre skadlig inflytelse än anlöggandet af jernbana på en omväg, hvarigenom dessa trakter, äfvensom de mera nordra, om ej för alltid, dock möjligen för en g framtid skulle uteslutas från all direkt jernvägsförbindelse med hufvudstaden och de södra delarne af landet. En sådan direkt förbindelse förefaller mig så naturlig och med så betydliga ekonomiska fördelar förenad, att jag icke betviflar att den — endast man cj på förhand undandrager densamma några hufvudsakliga hjelpkällor — vare sig genom allmänna bidrag eller till följd af enskild omtanka och uppoffring, inom en icke särdeles aflägsen framtid i allt fall kominer till stånd. Afven jag anser att den af mig sålunda tillstyrkta nordvestra banan bör från utgångspunkten Stockholm dragas i mera nordlig riktning till trakten af Edsberg eller Sollentuna, för att derifrån afvika till Stäket och derefter erhålla den lämpligaste och kortasie riktning mot Sevalla. Denna stambanas ytterligare fortsättning från sistnämnde punkt, i nordlig eller vestlig riktning, torde för närvarande, enligt min underdåniga förmening, icke ovilkor.igen behöfva göras till föremål för den till rikets ständer afgi vande nådiga pro; osition. Den till omkring en million uppgående summa, som genom utesiutande af föreningsbanan emellan Örsundsbro och Upsala — äfven sedan en något drygare kostnad genom jernvägens förläggande från Stockholm i riktning mot Edsberg eller Sollentuna blifvit beräknad — skulle uppkomma, ville jag företrädesvis anslå till fortsättande af nordvestra banan mellan Porla och Norska gränsen: men har, om sådant pröfvas nyttigare, ingenting att invända emot att dessa edel användas til hastigare fullbordande af igen emellan Stockholm och Sevalla.? a Rikets ständer ha i dag verit kallade till plenum pleaorum, dervid ce till en början ingo genom justitiestatsministern mottaga ocringens svar med anledning af de af