Aftonbladet – 20 januari 1863, sida 2

loch om ingen annan finnes här, som kan hjelpa er ur denna förlägenhet, så står min tjenst gerna till ert förfogande.4 Ingen annan fanns, och nöden var stor. Om främlingar skulle ikläda sig ansvaret, kunde de lätuteligen, utan alt ana det, vidröra gamla minven, hvilkas upplifvande måhända skulle vålla hennes död. Nära anI höriga kunde möjligen genom att för tidigt visa sig vid hennes säng förorsaka samma sorgliga resultat. Det fanns intet annat val än act antivgen reta och oroa henne genom att lemna hennes frågor obesvarade — eller lita på kapten Wragge. 1 doktorns tanke riskerade maa mindre med det sednare än det förra — och kaptenen satt nu vid Magdalens säng, för att fullgöra det uppdrag som blifvit honom anförtrodt. Skulle hon väl framställa den fråga, som allt kapten Wragges föregående prat gålt ut på att lätt och behändigt framlocka? Ja, så snart han tystnade, så utt hon fick tillfälle dertill, frågade hon: Hvem var hans vän, som bodde i huset? Ni borde med rätta lära känna honom lika väl som jag gör, svarade kaptenen. Han är son Uutl en af er fars gamla kamräler, då er far låg med sitt regemente i Canada. Ni får inte bli så der röd, då går jag min väg. Hon var öfverraskad, men ej upprörd. Kaptenen hade börjat med att väcka hennes intresse för en atlägsen förflu:en tid, som hon endast kände genom hörsägen, innan han vågade sig in på den ömtåliga terrängen, hennes egen ertarenhet. En stund deretter kom hon fram med sin andra fråga; Hvad heter han ?4 (Forts. följer.)