Aftonbladet – 20 januari 1863, sida 2

Siluationens allvarsamma beskaffenhet samt den obestridliga vissheten, att Kirke skulle nisslyckas at uppspana Magdalens vänner, om han ej först finge veta, hvem hon egentligen var, hade förmått kaptenen att röja åtminstone en del af sanningen, Afböjande att ingå i några detaljef — al familjskäl, som Magdalen kunde förklara efter sitt tillirisknende, orm det behagade h.nne — förvånade han Kirke med underrättelsen, att den qvinna utan alla vänner, hvilken han räddut och som han ända tills då endast känt såsom miss Bygrave — var ingen annan än Andrew stones yngsta dotter. Att Kirke å sin sida omtalade sin fars förbindelser med Gen unge ocfficern i Canada var en naturlig följd at upptäckten af Magdalens verkliga namn. Kapten Wragge uttryckte sin öfverraskning, men gjorde för tillfäliet ingen vidare anmärkning. Men 14 dagar derefter, då patienten blifvit bättre och doktorn förutsåg, att han skulle råka i stor förlägenhet att besvara de frågor Magdalen utan tvifvel skulle göra honom, kom kaptenens vanliga fyudighet honom till hjelp. Ni kan ej säga henne hela sanningen, förk arude han, Sutan att väcka plågsamma minnen af hennes vistelse på Aldborough, för hvilka jag ej har rättighet att redogöra. Lätsa ej om, att mr Kirke endast kände henne säsom miss Bygrave från North Shingles, då han träffade å henne här i huset. Säg henne utan tvekan, att hun visste hvem hon var, samt att han i egenskap u sin fars son ansåg sig (såsom äfven hom åste arse honom) ha en ärfd rättighet att hjelpa och beskydda henne. Jag är, såsom jag redan nämnt för er, fortfor kaptenen. hållande i sig med sin gamla försäkran, fen sflägsen slägting till Combe-Ravenfamiljen ;