Der, hvarest frihetens sol ickelyser, hvarest presten vidmakthåller mörkret af okunnighet och vidskepelse; hvarest utlänningens öfvermod vill gifva lit åt sin idol genom att låna honom det af ett folks blod. redan färgade svärd för att dermed ge dödshugget åt ett annat — der är det nödvändigt att förena sina krafter till förmån för frihet, sjelfständighet, civilisation och framåtskridande. i De råd, som gifvas af räddhågan och korruptionen, förnedra törståndet och hjertat och Jlifvets arbeten. Må sådana råd ej längre höras. Saken gäller er heder och hela nationens tillvaro. Tro mig, att i, samma stund som I ej längre ären i stånd att sjelfva förskaffa er aktning, ekall diplomaticn förakta er. Romare! fordren blott fribeten på egen hand, och I skolen erhålla den. Vägen blott, handlen och tron! Låtom oss tillsammans arbeta likasom ihärdiga skattgräfvare behandla jorden. I dag gifver den ej annat än stenar och ofruktbärande kroppar, i morgon ger den metaller. I dag det förberedande arbetet, i morgon de: öppna striden och segern! Och om det felas er hänförelse, stigen blott ned under edra ruiner och i edra grafvar, bland edra döda, och I skolen finna den. Rören vid stoftet af en Spartacus, en Brutus och hundrade andra frejdade män ur er historia. Rädfrågen det förflutna, och det skall svara er: Hefven tillförsigt till det närvarande. Tjugu två millioner bröder äro förpligtade att understödja er, och d. skola understödja er. Jag skull vara med eder, likasom i 1819 års ärofulla dagar — Ja, ärofulla. Vi voro allesammans italienare, som emot en främmande inkräktning försvarade våra härdar, vår jord, våra lagar; och vi kämpade — jag säger det med stolthet — med den fulla vissheten, alt vi ej skulle svika Itaiiensära, hvilken ock utgick ren och obefläckad vr profvet. Pisa d. 11 December. ERE: SA AAA ENTA Eder Garibaldi.