Aftonbladet – 19 januari 1863, sida 2

HUSEb IUI CIL RI:R CU WVSICITIR De OKT ENATS DER k ; De utländska bladea meddela nu fullstän) digt romerska komitens adress till Gariha!dil! och dennes svar derpå. Hvar oca eu uf! dessa båda skrifvelser eger sin särskilda ! märkvärdighet: den förra emedan derutij: pet uttalas den satsen, att Rom icke blott Ihör Italien utan i främsta rummet sig sjelf, samt att i följd häraf det tillhör romarne sjelfva att taga iniativet; den andra emedan deraf tydligen synes, att hjelten för ingen del finnes benägen att uppgifva sitt valspråk: Rom eliter döden! Vi meddela l: är de båda skrifvelserna. Komittns är afi följande lydelse: General! Ni hari Marsalla svurit: Rom eller döden?, och om ock hos mången detta bärskri bränner såsom ett samvetsagg, så fläder det deremot alla romare såsom en förhoppning, såsom den enda, hvilken står os3 åter, emedan hvarje ärlig man bör hysa den öfvertygelse, att då först Italiens fana kommer att sveja öfver Capitolium, när detta rop blir en ed, eflagd af heia nationen. I Palermo och i Uataria har ni kommit alla romerska bjertan att klappa. Vi ha följt er med brionande hjertan till Calabriens kuster ock vi ha gjutit tårar af harm öfver olyckan vid romonte. Men cet är icke nog att bjertan klappa för en sak, att man fröjdas, att man gräter. Dessa ord böra följas sf handlingar; Rom värdiga handlingar. Hvarje romare borde ha blifvit en Guaribaldian, och i kardinalernas stad behö:ver man ej lida brist på röda skjortor. Sådana fattades ej heller der, och hvad som vill säga mer, det saknas hvarken vilja eller det mod, hvgrigenom viljan öfvergår till handling. De som säga, att detta folk icke är värdigt sina förfäder, uttala dermed en låg smädelse. Bland oss finnes flera — och flera än man vill tro — arivingar till Grekernas och Bruti dygder. Man finner visserligen bland patricierna män, som borde tillhöra pöbeln, och blend borgerskapet dem hvilka borde bära livr6,; men deremot träffar man bland folkets söner ganska få ovärdiga att kalla sig Roms söner Och ni general! kan ni väl säga, att främlingarnes makt skrämmer oss, ni som 1849 säg oss, ensamma i Italien wed hela Euroya till fiende. Voro vi väl då rädda? Slappades väl då vårt motstånd? Och i deg, då vi hafva 22 millioner bröder, som räcka oss handen, och då vi tryggt kunna säga, att hela verlden sympatiserar med oss, skulle vi väl nu vara nog vanslägtade för att tålmodigt fördraga förolämpningar, icke af ett folk, utan af en enda man. Förtrycket förderfvar icke menniskan; det gilver henne lott nya krafter. Så ha ock vi då vi förtyckts i lika hög grad som trots någon, dervid känt oss starkare. Men Garibaldi befann sig ej då bland oss. Edra vänner sakvade sålunda ledning och medel. Man sade till de otåliga: Svänta!X till dem som ville hämnas: stå stillalk och allt detta i Italiens namn. Nu deremot är det så, att hvar och en som talar i Haliens namn, han talar i edert. general: landets mäktigaste stämma är hörd som ett orakel. Många romare ha blifvit bedragna af dessa en demons apostlar, hvilka ha egoismen till sin Gud, Mammon till sin profet, träldomen till religiov, lättjan till prestembete. A dessas sida var det ett förräder:; å de lättrognas åter en villfarelse, icke ett brott. Men en sådan villfarelse får icke förnyas, den har redan kostat Italien elitför mycket. Oss romare kan det icke vara nog alt veta, att I vi äro italienare; våra handlingar böra ej gifva anledning till något tvitvel cm oss. Sådan är, vi känna det djupt, vår pligt och förbiadelse. : Och det är derföre som vi ru vända oss til er. Vi veta att flera föreningar, af er inspirerade, ha gjort vår befrielse till bufvudändamålet för sina handlingar (och vi hoppas att de ej skola stanna på halfva vägen. Men vi romare vilja sjelfva gifva främsta impulsen till vår befrielse. Detta är ändamålet med bildandet af vår komitt, och det är derföre som vi böra I hålla 083 skilda från de öfriga, förblifva uteslutande romare, och hafva Garibaldi till vår president. Detta presidentskap i den komit, som redan antagit ert namn, erbjuda vi er nu å alla våra vänners vägnar, i ooh vi betvifla ej att ni vill antaga detsamma. Frogen er ed, kan ni ej vägra det. I Antag anbudet, och ni skall få se romarne samla sig kring er för att understödja er med all den styrka och all den sjelflörsa!kelsc, som ni vill af dem fordra. Antag, I och ni skall derigenöm jåskynda det ögon I blick, då ni, intågande med nationens fana i den eviga saden, änna en gång af den tacksamma menskligbeten blir helsad såsom tltaliens befriare. i Vi afvakta edert svar med soldatens otå;lighet, som väntar på den, hvilken skall Höra honom till segern. Uppgif för oss de I medlemmar ef bestyrelsen, ät hvilka ni anjser förvaltningen böra anförtros samt den i person, genom hvilken våra bref kunna till ler förskoflas och edra instruktioner komma oss till handa; och war förvissad om vår broderliga tillgifvenhet. Romerska Garibaldikomiten.? Garibaldis svar är af följande lydelse: Hära vänner! Jag antager med teacksemhet och förtroende ordförandeskapet i er 1. vå