Aftonbladet – 19 januari 1863, sida 2

he Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 10 Januari. Det nya året har till följd af hr von Bismarcks oroliga och på en utländsk diversion rufvande politik medfört ett slags krigsfara för 033, hvilken dock, såsom vi boppas, skall urladda sigi en diplomatisk kornblixt, men hvarom jag dock måste lerna er någon underrätte!se. De delegerades törslag ville, såsom jag i min förre korrespondens nämnde, icke rätt ha framgång. Den inskräoktare förbundsdagen består af 17 röster. En majoritet för förslaget och ifrämsta rummet för tyska förbundets befogenbet att genom plurvalitetsbeslut införa en sådan inrättning, erfordrar YI röster, och så många lära wärzburgarne ännu icke ha att disponera öfver. Man vill dessutom veta, att Österrike och konsorter redan i tysthet äro sysselsatta med att begrafva det dödfödda fostret och förskaffa detta tvistefrö ur verlden. Härmed har man begripligtvis icke gjort hr von Bismarck någon vänskapstjenst i hans längtan elter någon utländsk sysselsättning. Anledningarne till hat mellan Preussen och Östersike äro icke heller härigenom undanröjda. Ena heit oväntad och besynnerlig händelse har åter stegrat spänningen samt ånyo närmat faran af en mer eller mindre allvarsam konflikt. För någon tid eedan föreföll neroligen ett eamtal mellan hr von Bismarek och grefve Carolyi om de sväfvande tvistefrågorna mellan Preussen och Österrike, hvilket samtal lär ha hållits i en temligen retad singesstämning. Samtidigt afgick en depesch till Wien till det preussiska sändebudet hr ven Werther, hvari de preussiska klagomålen (delegerade-församlingens förslag, motståndet mot handelsfördraget o. s. v.) sammanfettades samt, enligt hr von Bismarcks påstående, försök gjordes till ett närmande. Två utländska, at Österrike notoriskt inspirerade tidaingar, La France i Paris, samt den af wallachen Ganesco, f. d. redaktör af Courrier du Dimanche, i Paris redigerade frankfurtska tidningen Europe, ha innehållit uppgifter om denna depesch, i hvilka sanning och dikt voro blandade om hvarandra. Band annat försäkrade de båda tidnivgarna, alt hr von Bismarck hade hbotat att draga de preussiska trupperna och krigsmaterielen från förbunds ästningarne samt att förbli neutralt i händelse Tyskland skulle hotas med en iovasion. Den 7 Januari läste man derpå i den här utkommande National-Zeitung en omedelbart från utrikes ministeren härflute.n officiel communiqut, hvari de båda sista uppgifterna förklarades för osannfärdiga, med tillägg, att då den öfriga delen at redogörelsen i nyssnämnda tidningar var riktig, kuäde de endast härflyta från utrikes ministåren. Förfarandet betecknades eåsom afsigtligt och illasinnadt. Preussen skulle till följd deraf icke, såsom grefve Rechberg önskat och hr von Bismarca äfven haft för afsigt, affärda en ny depesch att meddelas kabinettet i Wien (den första var blott en instruktion för sändebudet). Preussen skall i allmänhet icke mera taga initiativet till en försoning med Österrike, på hvilken det kastar skulden för följderna. Deana i en oppositionstidning uttalade officiella hotelse mot österrike väckte naturligtvis det störsa uppseende. Man fruktade inom diplomaltien, att till följd af de deraf framkallade genmälena, förklaringarna och svaren en vidtomfattende förveckling och Hill sluts kanske till och med ett krig mellan i Preussen och Österrike skulle kunna uppstå. i En utländsk diversion vore då för handen och författnngskonflikten enligt hr von BisI marcks önskan skjuten i skuggan. Men den jallmänna Meningen visar sig kall, misstrogen och afvaktande. Svårligen skulle hon kunna gripas af någon entusiasm för detta ; kabinettsarig. IP. sS. Konflikten har ännu en gång bf: vit uppskjuten. Österrike har med lugn upptagit ofvannämnda communiqu, och grefve Corolyi har, i stället för att stolt be i gära förklaringar, desavouerat de officiös jösterrikiska tidningarna. Å andra sidan är junkerpartiet emot konflikten och hör anjvändt sitt iuflytande i denna riktning. Hu. iravida hr ven Bismarck ov skall kunna ö TEESE TIS NDS PATA TITT VDA SERA