Aftonbladet – 17 januari 1863, sida 2

tillstyrkan af sin justitiestatsminister frih. Louis de Geer, aflåta en uppmaning till rikets ständer att afträda från sitt flerhuodraåriga välde och återlemna åt folket den makt, som detta varit beröfvadt allt. sedan allshärjartingen kommo ur bruk och de mäktiga adelsmännen och presterna vid herredagarne företogo sig att utöfva jolkets gemensamma myndighet, den de dock sednare under folk-kära regenter slutligen måste dela med sig äfven åt köpstadsmän och den fria besutna allmogen. Den 5 Januari 1863 skall beteckna en stor historisk vändpunkt i det gamla Sverges öden; ty ingen kan nu på ailvar befara att det framlagda kongl. försiaget till ny riksdagsordning skall dela sin föregångares af 1845 öde och i afgörandets stund förkastas. : Deremot tryggar folkets numera allmänt väckta medvetande om behofvet äf detsamma; deremot beiryggar äfven detta förslags egen beskaffenhet, då det med verklig statsmannavishet gör rätt åt alla, som kunna tillräknas deltagande för statsangelägenheter. Det liksom låg något i luften, då detta förslag i riksstånden upplästes, som lät en känna att det skall emotstå alla sönderslitningsförsök och slatligen blifva den grundlag, genom hvilkens tillämpning det älskade fäderneslandets framtid skall bestämmas till en äror:k och omätlig utveckling af alla de goda frön en gifmild försyn nedlagt uti vårt Sverge och hos vårt folk till manlig dygd, fosterlandskänsla, broderkärlek och sjelfbestånd i all andlig och lekamlig måtto. Med bondeståndets bifallsrop, när uppläsningen af förslaget och skälen för detsamma slutade, tolkades lifligt den känsla af tacksamhet och tillfredsställelse, som fyllde alla sannt svenska hjertan, emot den konung och hans rå:gifvare, som på detta sätt dragit försorg om betryggandet af folkets välgång. : Må vi då nu hvar och en i sin ort visa oss värdiga detta vigtiga ögonblick och me? mogen insigt, orubbligt allvar och ö.verväldigande beslutsamhet gå att gifva detta lagstiftningsarbete sin helgd och sin gäll: nde kraft. Det tillhör vårt folks nuvarande ombud att i grundlagsenlig ordning bereda det den stadgade betänketiden till nästa riksdag; men det tillhör äfven dem, och dem i främsta rummet, fastän också förölrigt hvar och en ibland oss, att under cenna t:d väcka, sprida och i våra medborgares uppfattning ioförlifva känslan af och insigten om denna grundlagsförändrines höga nytta och oafvisliga nödvändigbet. Om detta göres med lifligt nit och innerlig öfvertvgelse i hvarje stad och hvarje härad, ja i hvarje socken, så skall i afgörandets stun1 seger kröna ansträngningarae och Carl XV:s nu höjda fana föra oss och vårt land till styrka och ära. Lif och arhete derföre i hvarje vrå af landet för konungens förslag af den 5 Januari 1863!4 nn