ansigte och gick rätt på saken innan något enda ord vidare vexlades dem emellan. tJag ser att min ställning här väcker er förvåning, sade han enkel Skulle ni vilja anse mig såsom jag vore hennes bror, eller hennes far — till dess hennes verkliga anhöriga kunna återfinnas? Hans röst blef osäker och han Jade med en djuptallvarlig min sin hand på läkarens arm.t tJag hear tagit delta ansvar på mig, sade hen, och så sonnt mig Gud bjelpe, skall jog ej göra mig detsamma ovärdig ?4 Han tyckte, då han sade dessa ord, att det stackars matta hufvudet åter hvilsde emot hans bröst, ilt de afmegrade, feberheta fingrarne åler omslöto hans hand. tJag tror er, sade läkaren med värma. Jag tror att ni är en redlig man. — Ni måste jförlåte, alt jag på detta sält synes vilja ga i ert (aroem0er og vill emellertid ära er förbehållsemhet, från denna. stund är den belig för mig. För att göra oss båda full rättvisa, bör jeg kanske säga alt mina frågor ingalunda voro ingifna a tom nyfikenhet. Ingen g oOrsc k kan aga fill grund för min i kdom. Hon har länge förat lidit ågot själslidande, någon ångestfull ov hets och hon har dukat under derför. Det kunde hafva blilvit mig till någon hjelp om jag hade vetat af hvad art denna pröfning varit och huru lång tid som hade förflutit. innan den lade henne på ejukbäidden, Detta var anledningen till mina frågor. cDå ni sade mig att hon är farligt sjuk, sade Kirke, åmenade ni att det var fara för hennes förstånd eiler hennes lif?4 tFör dem båda, svarade mr Merrick. Hela nervsystemet bar gifvit vika, hie nans vanliga ioner äro totalt förslöade. Jag kan ej oifva er någon tydligare förklaring rörande beskaffenheten af hennes sjukdom. Febern, som så skrärot folket här huset, är blott en verkan af den orsak som. jag nes nämnt. Hoa kan komma alt blifva sängliggande under många veckor, under vanli