Aftonbladet – 17 januari 1863, sida 2

Article Image
ne blifvit verkställda, skulle komiterade utlysa sammanträde på den plats, dom af dem anses lämplig, för vidiagande af de vidare åtgärder, hvartill de anställde undersökningarne kunna föranleda. ) ——— — Öfver den i Åbo nyligen aflidne arkitekten Chiewits innehåller dagens nummer! of Illustrerad Tidning följande biografiska ; teckning: Chiewitz var född i Stockholm år 1815; vär: elev vid fria konsternas akademi, sedermera: dess agrå; vistades länge utrikes för sina studier, som grundligt gjordes jemväl i skeppsbyggeri och byggnad af jernvtigat, såsom t. ex. i föngland, der han på John Ericssons rekori-! mendation anställdes vid London-Birgmingha jernvägen; blef efter hemkomsten lärare i prak tisk byggnadskonst vid samma akademi samt: 1843 som arkitekt vid kongl. styrel sen ö:ver fängelserna och arbetsinrättningarne: i Sverge. Dessa voro hans offentliga befatt-. ningar i Sverge. lan var en af de första som, efter det den 8. k. ladustilen länge och väl varit den herr; skande inom vår arkitektur, sökte införa cen bättre, en ädlare smak och han lyckades alltid. Hans ritningar — och just i dem låg hans väsentliga styrka — voro miste ken, och det var också genom dem han tidigt hos oss förvärfvade sig ett ansedt namn, och i hans spår har sedermera mången vandrat som vunnit både namn oah förmögenhet. Den sednare blef dock icke hans lott. Ännu kanske för ung och oerfaren i kalkylen, blef han lycklig för alla utom för sig sjelf, och under det han åt andra reste de vackraste hus och palatser, byggde han sjelf I sin egen ruin. Dertill kom att hans börs, iksom hans hjerta, alltid stod öppen för alla. Ofta ger den mest som eger minst, men får också sjelf minst, när han som mest behöfver hjelp i andra. Chiewitz nödgades gå öfver till Fimand. Han gick dock ej ensam. Hans talang följde med, och Finland, klokare än Sverge, förstod att fullkomligt tillgodogöra sig densamma, FinJands tidningar innehålla långa förteckningar öfver allt hvad han utträttat I sitt nya fädernesland. Det är plankartör till städerna Björneborg: och Nystads reglering, det är kyrkorna i Somero, Nystad och Lovisa, broar öfver Kumo elf och Wirmo å, Aura sockerbruk, riddarhuset och Nya teatern i Helsingfors, rådhus och societetsbyggnaden i Lovisa, ritningar till Tammerfors linnespinneri, Notsjö glasbruk, Forssa och Wiksbergs fabriker o.s. v., förutan en massa enskilda byggnader och paviljonger, hvilka alla gjort en lysande epok i Finlands arkitektur. Utom dess räckte han till för de högst värderika bidrag han lemnat till utländska journaler för byggnadskonst. Äfven i den här i Sverge utgifna Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörvetenskap igenkänna vi flera uppsatser af honom. Vi nämnde att, liksom hans talang, förblef hans hjerta sig likt. Ett verkligt godt och känsligt hjerta blir aldrig vist af skadan. Hans hem i Abo, hvars arkitekt han var, blef en tillflyktsort för alla som kommit öfver från det gamla fädernesländet. Sjelt skeppsbruten, hade har alltid någon spillra öfver, för att derpå kunna berga andra. Han samlade för mycken välsignelse omkring sig, för att någonsin kunna samla rikedom. Men numera lugn i sitt husliga lif samt ärad och älskad af alla, tyckte han sig ändtligen uppsnappa en skymt af lyckan. Ton kom som en dödens engel, och i sin kraftfullaste ålder, blott 48 är, rycktes han bort, för att endast lefva i sina verk och ivräkneliga vänne.

17 januari 1863, sida 2

Thumbnail