och sätt som sade Kirke att han var att lita på. Efter några inledande yttranden på ömse sidor, skickade mr Merrick värdinnan in till den sjuka, för ati se om hon sof eller icke. Efter några minuter återkom qvinnan met den upplysning ett patienten hvarken var vaken eller sofvande, hon yradenu åter och var brinnande het. Läkiren gick genast dit in, tillsäade värdinnan att följa sig och tillslöt dörren. En låvg stund förflöt innan han återkom. Då han inträdde i det rum, der Kirke befann sig, talade uttrycket i hans ögon, innan någon fråga hunnit göras h nom. tÄr bon illa sjuk? frågade Kirke med sakta röst och en orolig blick på läkaren. tcHon är farligt sjukt, svarade mr Merrick med tonvigt på detta ord. Han flyttade siu stol närmare Kirkes och såg uppmärksamt på honom. Tillåter ni att jag gör er några frågor, som ej blott och bart röra den medicinska behandlingen? 4 Kirke bockade sie. tKan ni säga mig burndant hennes lif har varit innan hon kom till detta hus, och förrän bon sjukvade? tDet står ej för det närva.onde i min makt. Tag har just nu, efter en lång frånvaro återkommit till England.4 Visste ni att hon hade kommit hit?4 i CNej, det var of en ren tillfällighet som jag upptäckte detta. Har hon inga qvinliga anförvandter? Ingen mor? Ingen syster? Finns ej någon annan än ni, som kan taga värd om henne?4 Nej, ingen — såvida jag ej lyckas att komma en slägtinge till henne på spåren. Annars. ingen mer ön jagt Mr Merrick sött tyst. Ian betraktade Kirke uppmöärksemmare än förut. tBesynnerligt! tänkte läkaren. Han är här — hennes ende vårdare. Vet han verkligea ingenting rörande heune?t Kirko såg det tveksamma uttryck i hans