Aftonbladet – 15 januari 1863, sida 2

att tron försätter berg, och detta har sin s sanning på det politiska fä tet. En full och e klar tro, att reformen skall genomföras, en 1 fast öfvertygelse, att den nu måste genomI föras, är fullkomligt tillräcklig icke blott r alt möjliggöra, utan att nöd iggö s genomförande. Med Guds hjelp d skola vi på denna dag fyra är härefter se a öppnas den nja riksdagen med en verklig d I n folkrepresentation, så framt icke regeringen genom en urtima riksdag påskyndar ernåendet af detta resultat. : Det har så ofta blifvit upprepadt att reh formirågan icke kan falla. Må reformens r alla vänner, glömmande alla meningsskiljaktigheter, allt småaktigt groll, all rivalitet, i! fosterlandets namn sluta en stor krets samt enigt och san:drägtigt låta det ljuda öfver ! hela landet och så långt deras stämma når: Betta förslag kan icke falla! i i Den fredliga och tama tonen i det yttrande, hvarmed kejsar Napoleon i år besvarade , diplomatiska kärens nyårshelsningar, ger Times anledning till några betraktelser öfver den ställning Frankrike för närvarande intager. Karakteristisk och betecknande är den synbara belåtenhet, hvarmed Times här, uttalar sig öfver Mexicanska expeditionen, : en åsigt, som sannolikt ej inom Frankrike finner många anhängare. Vi meddela här artikeln, med utelemnande af ingressen. Sällan bar väl en nyårsdag gått förbi så stilla som den sednaste, och de få ord, som kejsar Napoleon yttrade till svar på di-. plomatiska kårens lyckönskningar voro tillfredsställande för Europas lugn, och för hoppet om att freden skulle kanna bibehållas under loppet at det nu påbegynta året. Man emottsåg med ett visst intresse emottagningen i Tuilerierna detta år, emedan det var kändt, att kejsaren öfver flera ämnen kunde ha ett och annat att säga, och ifall han så funne för codt injaga skrämsel i alla Europas börser. Han kunde ge till-: känna ett ultramontanskt beslut i romerska frågan, eller ock gifva ett djupt stygn åt den midtframför honom stående nuntiens; hjerta genom några bittra och olycksbådande! ord öfver påfvens hårdnackenhet. Så hafva äfven hans syften rörande Amerika utgjort föremål för en viss oro. Man höll före, att ! han ej skulle ha gått så långt om han icke ! hade för afsigt att gå ännu längre, och den : af de konfedererade nyligen vunna segern kunde ha gifvit honom anledning att an-. gifva sin kommande politik. De hotande ord, som fälldes på en eller tvenne föregående nyårsdagar hafva gjort både diplomatien och handelsverlden ganska oroliga just ) vid denna årstid. Allt aflöpte emellertid lyckligt den här gången. Kejsaren säger ! 0ss kort men tydligt, att i hvad på Frank! rike beror freden i Europa icke kommer ,! ; L l j ; 1 1 att störas under år 1863. Rom må fritt visa sig hulsstarrigt, Italien retligt, Österrike trotsigt, allt detta kommer dock ej att framkalla några vresiga svar från kejsarens sida. ! Tillfredsställd äregirighet, medvetandet att ha tillvunnit sig en plats i krigshistorien har i förening med den aktving, som visas honom från alla håll samt de tilltagande: åren bidragit att göra honom fredlig i sina! tycken. Frankrikes stora maferiella framåt. skridande och den växande centraliseringen : af kontinentens hela civilisation i landets! hufvudstad gör folket för hvarje år allt minj dre lystet efter krig med angränsande mokter, äfven i fråga om förvärlvandet af områden, som ända intill de sednaste tiderna! städse legat patriotiska fransmän om hbiertat. Vi vilja emellertid ej härmed hafva sagt, att den gamla passionen helt och hållat försvunnit. Kejsaren är de Bonapa tiska traditionerna alltför mycket hängifven för att ovilkorligt afsäga sig militära företag. I hans system att genom det andra kejsareömet ersätta allt, hvaruti det första misslyckades, intager synbart planen att grunda välden på andra sidan hafven främsta rummet. Vi se spåren häraf i expeditionen till Cochin-China samt det ännu vigtigare och kostsammare infallet i Mexico. Men en dylik diversion i politik är en vinst både för Frankrike och för oss. För Frankrike bli de besittningar det kan förvärfva sig på andra sidan oceaneu sannolikt vida nyttigare än dessa tidber, hvilkas verkliggörande utgör den enda frukten af Europeiska krig. Och för oss i egenskap af ett sjöfarande och handlande folk är det af stor vigt att Frankrike egnar 3ig åt pånyttfödelsen aflängt aflägsna länder, Om det kommer i besiuning af Mexicos grufvor eller grundar en blomstrande koloni uti Ost-Asien blir dess energi för oss lika välgörande som en med väld tillvägabragt utvidgning af dess gränsor i Europa blefve för oss skadlig. Om således året 1863 är bestämdt att komma och gå utan ctörande af Europas frid, äro vi villiga att erkänna våra förbindelser till franska kejsaren. Men så mäktig Napoleon än är, beherrskar han likväl icke sna grannars politik, än mindre händelsernas gång. Det finnes ett annat håll, if irån hvilket krig möjligen skulle kunna komI c ma. Italien bar at Napoleon blifvit på ett nyckfullt sätt behandladt, och nämnde land är, måhända med föga skäl, otåligt öfver !e det uppskof som det måste underbasta sig innan det kommer i besittning af Rom. Det tl var mycken fara värdt, att antingen Italie-ir narnes och Österrikarnes tvister vid den ena je gränsen eller retlighetea hos det missnöjda jk romerska folket vid den andra kunde för11 anleda något plötsligt utbrott, hvaraf ett)r krig blefve följden. Men så vidt man kan, s döma efter en tillkännagifven god mening kommer den italienska politiken att visalA sig moderat och lofvärd; ingen kan läsald herr Pasolinis cirkulär utan att med glädjeta se konungarikets angelägenheter u ens